De nya reglerna innebär att ett snabbspår införs för vissa asylsökande som kommer till EU:s gräns. Det innebär att en del asylsökande inte släpps in i EU, utan i stället hålls kvar i asylcenter vid gränsen där de ”snabbutreds” (screenas). Det gäller bland annat asylsökande som kommer från länder där en lägre andel än 20% av de sökande beviljas skydd. Syftet med snabbutredningarna är att personer som anses sakna asylskäl snabbt ska kunna skickas tillbaka.

En person som genomgår den snabba screeningprocessen får ett så kallat ”briefingformulär” istället för ett mer formellt beslut. En konsekvens av att formuläret inte räknas som ett beslut är att det inte heller kan överklagas.

Flera människorättsorganisationer, däribland vi på Asylrättscentrum, ser stora risker med denna typ av snabbutredningar. Ett snabbspår riskerar nämligen att urholka människors rätt till en individuell och rättssäker prövning av sina skyddsbehov. Att majoriteten av människorna från ett visst land saknar skyddsbehov är inte detsamma som att alla människor från landet är trygga där.

Påskyndade asylprocesser vid EU:s gränser kommer dessutom att innebära att personer – inklusive barn – som bara har nyttjat sin mänskliga rättighet att söka asyl hålls i förvarsliknande miljöer och överfulla boenden, vilket kan skapa ytterligare trauma för individen.

En del av det tidigare EU-samarbetet inom migrationsområdet som ansetts problematisk är den så kallade Dublinförordningen – ett regelverk som styr vilket medlemsland som ska vara ansvarigt för en persons asylprövning. Systemet har kritiserats för att det lagt stort ansvar på det första land som en person kommit till i EU, vilket nästan alltid varit ett land i södra EU. Resultatet har varit en ojämn ansvarsfördelning mellan EU-länder.

I och med de nya reglerna ersätts Dublinförordningen med den så kallade RAMM (Regulation on Asylum and Migration Management). I sak innebär RAMM ingen väsentlig ändring avseende vilket land som ska bedömas som ansvarigt – de södra länderna kommer alltså fortsatt behöva ta störst ansvar – men det införs en så kallad solidaritetsmekanism för att stötta de länder som tar emot störst antal asylsökande vid den yttre gränsen till EU.

Enligt solidaritetsmekanismen kan de länder som tagit emot färre asylsökande välja hur de vill bidra till att stötta de länder som tagit emot fler: antingen i form av att ta emot asylsökande som omplaceras till landet eller genom att betala in pengar till en EU-fond.

I stället för att leda till att medlemsstaterna tar ett gemensamt och jämnare ansvar för mottagandet av asylsökande väntas de nya reglerna leda till att de pengar som samlas in till EU-fonden används till att bygga fler kontroller vid unionens yttre gränser eller till att finansiera länder utanför EU för att hindra människor från att ta sig till Europa.

Vi på Asylrättscentrum vill understryka vikten av att EU:s gemensamma asyl- och migrationssamarbete inte enbart fokuserar på att skapa solidaritet mellan EU:s medlemsländer – utan också på att visa solidaritet med de miljontals människor som just nu flyr i rädsla för sina liv, bland annat genom att säkerställa att alla sökande får en rättssäker asylprövning.

Ett större fokus bör läggas på att motverka orsakerna till att folk flyr än att skuldbelägga och avskräcka de som tvingas göra det. Faktum är att statistiken från EU:s medlemsländer visar att de flesta som söker asyl i EU är i behov av skydd, trots ständiga upprepningar av den envisa myten att så inte är fallet.

Möjlighet att skicka asylsökande till säkra tredjeländer

Den nya migrationspakten gör det möjligt för EU:s medlemsländer att skicka asylsökande till säkra tredjeländer alternativt till säkra delar av icke-säkra länder. Dessutom sänks tröskeln för vad som krävs för att ett land ska klassas som säkert och kravet på den koppling som ska finnas mellan personen och det tredje landet försvagas.

Det innebär att asylsökande som fått avslag på sin asylansökan kan skickas till ett land, som inte är deras ursprungsland, så länge de har ”kopplingar” dit. Vad som krävs för att det ska finnas en koppling är vagt formulerat vilket innebär att medlemsstaterna får ett stort utrymme att göra egna tolkningar.

Möjlighet att frångå reglerna vid kriser

De nya reglerna ger också medlemsstaterna möjlighet att bortse ifrån vissa av EU:s gemensamma asylregler vid olika former av kriser. Bland annat när ett stort antal migranter och flyktingar anländer samtidigt eller vid så kallad ”instrumentalisering” av flyktingar och migranter. När det ska vara möjligt att göra undantag är otydligt definierat i överenskommelsen och det finns därför risk att medlemsstaterna kommer att kunna frångå reglerna i många olika situationer

Att tillåta undantag från regler som redan från start uppställer låga krav på en rättssäker asylprövning kan ytterligare underminera respekten för asylrätten och andra mänskliga rättigheter.