Remissvar
Vi på Asylrättscentrum har lämnat in ett remissvar på ett delbetänkande från en statlig utredning om ”Preskription av avlägsnandebeslut och vissa frågor om återreseförbud”. Utredningen föreslår bland annat att den tid ett utvisningsbeslut är giltigt ska förlängas och att beslutet ska gälla så länge den skyddssökande är kvar i Sverige. Vi anser att det här är ett oroväckande förslag som riskerar att leda till minskad rättssäkerhet för asylsökande och att fler människor som inte kan återvända tvingas in i papperslöshet – vilket skulle medför svåra humanitära konsekvenser, särskilt för barn.
Utredningens förslag
Idag är ett utvisningsbeslut giltigt i fyra år, därefter upphör beslutet att gälla (det preskriberas) och det är möjligt att söka asyl på nytt. Förslaget som nu överlämnats av den statliga utredningen innebär att ett utvisningsbeslut i stället ska gälla så länge den asylsökande är kvar i Sverige och därefter i fem år. Det förslag som utredningen presenterat innebär därmed att ett utvisningsbeslut aldrig ska preskriberas för de personer som inte kan lämna Sverige.
Utredningen föreslår att det ska införas en bestämmelse som klargör tidpunkten för när ett återreseförbud börjar löpa. Det föreslås även att det ska bli möjligt att meddela längre återreseförbud jämfört med nu gällande regler, samt att ett återreseförbud som inte har meddelats av allmän domstol ska börja gälla från och med dagen då personen lämnar medlemsstaternas territorium.
Utredningen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 1 januari 2025.
Asylrättscentrums synpunkter
Förlängda preskriptionstider
Utredningen menar att förslaget om ändrad preskriptionstid kan bidra till att fler personer återvänder till sitt hemland och att det skulle minska risken för att personer som fått ett avlägsnandebeslut håller sig undan. I vårt remissvar påpekar vi att det saknas faktabaserat underlag till stöd för detta påstående. Mot bakgrund av den forskning och de studier som finns, samt utifrån den erfarenhet och den kunskap som vi på Asylrättscentrum besitter, betvivlar vi att personer som av olika anledningar anser att de inte kan återvända kommer att lämna Sverige med anledning av att preskriptionstiden förlängs.
Förslagen bygger på idén om att ”ett nej ska vara ett nej”, det vill säga att om en asylsökande fått en prövning av sina skyddsskäl men inte beviljats uppehållstillstånd så har denne ingen rätt att vara kvar i Sverige. I utredningen presenteras dock statistik för åren 2017–2022 som med tydlighet visar att synen att ”ett nej ska vara ett nej” inte alltid motsvaras av verkligheten. Under dessa år beviljades 14–19 procent uppehållstillstånd på grund av skyddsskäl efter preskription, och totalt 22–29 procent beviljades någon form av uppehållstillstånd efter preskription. En inte obetydlig andel människor har alltså bedömts ha skäl för uppehållstillstånd efter att först ha fått ett avslag på sin asylansökan.
På Asylrättscentrum ser vi att vissa grupper skulle drabbas särskilt hårt om förslaget om ändrade preskriptionstider genomförs. Det handlar bland annat om människor som inte kan återvända till sina hemländer av skäl som de själva inte kan påverka (med anledning av så kallade praktiska verkställighetshinder). Vi ser att denna grupp kommer att få leva i utsatthet under en än längre tid än vad som redan idag är fallet. Vi konstaterar även att de ändrade preskriptionsreglerna särskilt kan komma att påverka barn och att förslaget medför en tydlig risk för att ett barns anknytning inte kommer att kunna beaktas på ett sådant vis som krävs enligt svenska konventionsåtaganden.
Sammantaget ser vi en stor risk för att en ändring av preskriptionstiderna skulle leda till såväl minskad rättssäkerhet som att fler människor som inte kan återvända tvingas in i papperslöshet och ut i det så kallade skuggsamhället – vilket skulle medför svåra humanitära konsekvenser, särskilt för barn.
Om preskriptionstiden för utvisningsbeslut i praktiken avskaffas för människor som inte lämnar Sverige i enlighet med sina avlägsnandebeslut (i linje med utredningens förslag) menar vi på Asylrättscentrum att systemet med verkställighetshinder noggrant måste ses över och anpassas för att säkerställa att Sverige inte riskerar att bryta mot internationella åtaganden eller EU-rätt.
Frågor om återreseförbud
Vi på Asylrättscentrum välkomnar förslaget att införa en bestämmelse som klargör tidpunkten för när ett återreseförbud börjar löpa.
När det gäller fastställandet av längden på ett återreseförbud i ett enskilt ärende betonar vi vikten av att den bedömning som ska ligga till grund för beslutet tydligt bygger på de särskilda omständigheter som aktualiseras i ärendet. Vid en individuell bedömning måste hänsyn tas till alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet och en noggrann proportionalitetsbedömning genomföras. Särskild vikt måste även fästas vid betydelsen av återreseförbudet för ett barn.
Ta del av vårt remissvar för en mer utförlig redogörelse av våra synpunkter.
Du kan också läsa mer i vår samlade analys av utredningens förslag.