Förslagets formulering i Tidöavtalet
Rätten till offentligt finansierad tolk ska begränsas. Utgångspunkten ska vara att den enskilde i första hand ska betala för tolktjänster. Det ska övervägas att införa en avgift för nyanlända efter att en viss tid förflutit sedan uppehållstillstånd beviljats. Den statliga kontrollen och kvalitetsbedömning av tolkar som arbetar för det offentliga ska öka.
Vad händer med förslaget?
- Förslaget har mött hård kritik och någon utredning har ännu inte tillsatts. Flera olika förbund har gått ut och kritiserat förslaget, bland annat Polisförbundet, Advokatsamfundet, Läkarförbundet och Vårdförbundet. En undersökning som genomförts av språkföretaget Semantix visade att sex av tio tolkar ofta behöver reda ut missförstånd som uppstått på grund av tidigare bristande tolkning, t.ex. då barn/andra anhöriga har använts i stället för professionell tolk. Sjukvårdsministern Acko Anckarberg (KD) sa i en intervju med Svenska Dagbladet att det saknas lagliga möjligheter att ta bort tolkstödet i sjukvården: ”Det skulle strida mot flera skarpa lagar om patientsäkerhet och en jämlik vård. Patientsäkerheten är en grundbult i vården och utifrån befintliga lagar kan knappast utredningen komma med ett sådant förslag. Men direktiven har ännu inte lagts till utredningen.”
Asylrättscentrums analys
Asylrättscentrum välkomnar en ökad kontroll och kvalitetsbedömning av tolkar som arbetar för det offentliga. Liknande förslag lyftes också av den så kallade tolkutredningen (SOU 2018:83).
Asylrättscentrum noterar dock att förslaget i den del som rör begränsning av rätten till offentligt finansierad tolk har mött mycket hård kritik. Asylrättscentrum menar mot denna bakgrund att det är av stor vikt att en grundlig analys av risker och konsekvenser med förslaget.
Denna text uppdaterades senast: 2024-10-02.
