Inre gränskontroller till Sverige ska stärkas

Inre gränskontroller till Sverige ska stärkas

Förslagets formulering i Tidöavtalet

1) Polismyndigheten ska uppdras att genomföra inre gränskontroller i högre grad där sådana gränskontroller bedöms ha effekt på irreguljär migration och gränsöverskridande brottslighet. Möjligheten att i samverkan med andra länder utlokalisera svensk gränspolis till EU-flygplatser för kvalitativa pass- och identitetskontroller från destinationer från vilka många tar sig till Sverige illegalt ska övervägas.

2) Förslag i SOU 2021:92 om effektivare åtgärder för att bl.a. utföra bevakning och inre utlänningskontroller i gränsområden ska genomföras.

3) En departementspromemoria ska tas fram i syfte att se över hur gränskontroller i högre utsträckning kan användas för att bekämpa irreguljär migration till Sverige. I uppdraget ska bland annat ingå att:

• Utreda och föreslå författningsändringar eller andra åtgärder som syftar till att ytterligare förbättra Sveriges förmåga att vid gränserna bekämpa irreguljär migration och gränsöverskridande kriminalitet.
• Föreslå författningsändringar som innebär att regeringen ska ha möjlighet att återinföra identitetskontroller vid transporter som utförs med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige från en annan stat.

Uppdrag till Polismyndigheten ska fastställas i regleringsbrev för 2023.

En proposition med förslag för att stärka gränskontroller och transportöransvaret ska genomföras under 2023.

Vad händer med förslaget?

• Den 22 december 2022 fastställde regeringen ett regleringsbrev till Polismyndigheten med uppdrag om att under budgetåret 2023 prioritera arbetet med inre utlänningskontroller. Av regleringsbrevet framgår att Polismyndigheten under 2023 ska öka antalet inre utlänningskontroller med åtminstone 25 procent i förhållande till föregående år för att identifiera fler personer som vistas olovligen i Sverige.
• Den 1 augusti 2023 trädde en ny lag i kraft som innebär utökade befogenheter för främst polisen i gränsnära
  områden, lagen (2023:474) om polisiära åtgärder i gränsnära områden. Lagen ger bl.a. utökade möjligheter att ingripa för att göra inre utlänningskontroller och bekämpa gränsöverskridande brottslighet.
• Den 1 januari 2024 infördes en möjlighet att kroppsvisitera en utlänning för att söka efter pass och andra identitetshandlingar och möjlighet att omhänderta sådana handlingar – vid en inre utlänningskontroll. Det förtydligades även att en utlänning under vissa förutsättningar får tas med för utredning av hans eller hennes rätt att vistas i Sverige.
• Den 1 mars 2024 trädde lagen (2024:70) om tillfälliga förbud att transportera personer utan giltiga identitetshandlingar till Sverige ikraft. Lagen ger regeringen rätt att under vissa förutsättningar meddela förbud mot att transportera personer med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige om personerna saknar giltiga identitetshandlingar. Regeringen ges också befogenhet att meddela föreskrifter om sanktionsavgifter för den som bryter mot ett sådant förbud. Asylrättscentrum var inte remissinstans men skrev ändå ett remissvar där vi kommenterade förslaget.

Asylrättscentrums analys

Inre gränskontroller

Att koppla ihop irreguljär migration med gränsöverskridande brottslighet riskerar att leda såväl till att asylsökande utmålas som kriminella och att asylsökandes behov inte synliggörs. Personer som reser mellan länder i syfte att begå brott och personer som flyr från ett land är två grupper som bör särskiljas från varandra vad gäller såväl åtgärder som behov.

Inre utlänningskontroller riskerar att leda till rasprofilering om de genomförs godtyckligt. Rasprofilering är förbjudet enligt såväl internationell rätt som svensk lag. Sådan profilering är oförenlig med grundläggande principer om allas lika värde och likhet inför lagen.

Asylrättscentrum noterar att de åtgärder som nu införts genom lagen (2023:474) om polisiära åtgärder i gränsnära områden, fick allvarlig kritik under arbetet med att ta fram lagen. Flera remissinstanser ifrågasatte att åtgärderna kunde anses vara proportionerliga och ändamålsenliga. Justitiekanslern (JK) menade exempelvis att lagförslaget medför en risk för betydande ingrepp i enskildas fri- och rättigheter att förslaget därför inte kan försvaras som proportionerligt. Det betonades även av flera remissinstanser (exempelvis JK, Diskrimineringsombudsmannen, Civil Rights Defenders och Stockholms universitet) att det finns en uppenbar risk att kontrollerna kommer att utföras på godtyckliga grunder och en betydande risk att de kommer att tillämpas på ett diskriminerande sätt. Diskrimineringsombudsmannen lyfte att det saknades en fördjupad icke-diskrimineringsanalys av förslagen, bland annat utifrån den internationella praxis som finns avseende diskriminerande etnisk profilering. Asylrättscentrum delar denna oro.

Möjlighet att återinföra identitetskontroller

Den lag som införts och som ger regeringen rätt att under vissa förutsättningar meddela förbud mot att transportera personer med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige om personerna saknar giltiga identitetshandlingar genomfördes utan att remissinstanser som brukar tillfrågas vid migrationsrättsliga förslag blev ombedda att yttra sig över förslaget.

Lagen motiverades med att antalet migranter och människor på flykt i världen har fortsatt att öka och att det inte kan uteslutas att den tilltagande irreguljära migrationen till EU kommer att medföra en ökad påverkan på Sverige genom att fler personer kommer hit för att söka skydd eller av andra skäl. I syfte att begränsa antalet personer som försöker resa in i Sverige utan att deras identitet har kontrollerats menar regeringen därför att det bör vara möjligt att införa krav på att personer som transporteras med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige ska ha giltiga identitetshandlingar.

Lagen kan göra det svårare för vissa skyddsbehövande att få skydd i Sverige. Lagen visar en brist på förståelse för det faktum att personer som tvingas fly inte alltid kan få med sig identitetshandlingar vid flykten, att de inte har haft möjlighet att förnya utgångna identitetshandlingar innan flykten eller att de förlorar sina tillhörigheter inklusive identitetshandlingar under flykten. Vissa grupper kan även mer regelmässigt ha särskilda svårigheter att få tillgång till giltiga identitetshandlingar. Det kan till exempel röra sig om barn, statslösa, vissa minoritetsgrupper, personer som lever i utsatthet i samhällets utkant eller personer som kommer ifrån länder som exempelvis Jemen, Afghanistan och Somalia där det finns problem att få tillgång till giltiga identitetshandlingar.

Asylrättscentrum menar att lagen innebär en urholkning av asylrätten som strider mot våra internationella åtaganden. UNHCR har uppmärksammat att åtgärder eller arrangemang som i praktiken syftar till att skifta, minimera eller undvika att ta ansvar, att hindra snarare än underlätta tillgången till internationellt skydd, riskerar att urholka det internationella skyddssystemet. Om sådana åtgärder antas av många stater så leder det nämligen till att möjligheterna att faktiskt beviljas asyl blir allt mer otillgängliga.

Asylrättscentrum vill framhålla att åtgärder som en stat vidtar kan utgöra otillåten så kallad externalisering om åtgärderna syftar (eller leder) till att undvika ansvar eller till att flytta, snarare än att dela, på ansvaret att identifiera eller tillgodose internationella skyddsbehov till en annan stat. Direkta, men även indirekta, åtgärder som hindrar asylsökande och flyktingar från nå ett visst ”destinationsland” eller en viss region och/eller från att kunna göra anspråk på eller njuta skydd där är enligt UNHCR otillåtna eftersom de strider mot 1951 års flyktingkonvention och internationella principer om samarbete och solidaritet. UNHCR har upprepade gånger betonat att stater måste agera för att ta ett delat ansvar för att ta emot flyktingar.

Lagen antogs trots att det inte hade genomförts konsekvens- och ändamålsanalyser. Asylrättscentrum instämmer i Lagrådets bedömning att det är direkt olämpligt att riksdagen, när den beslutar att delegera normgivningsmakt till regeringen, inte känner till hur regeringen avser att utnyttja sitt bemyndigande och om det presenterade förslaget ens står i överensstämmelse med EU-rätt, internationella konventioner samt grundlag.

[1] Betänkandet: Åtgärder i gränsnära områden (SOU 2021:92).

Denna text uppdaterades senast: 2024-06-26.