Översyn av prövningen av asylansökan från säkra länder
Förslagets formulering i Tidöavtalet
En översyn ska göras av det befintliga regelverket om säkra ursprungsländer för att möjliggöra att länder där delar av landet kan betraktas som säkert förs upp på listan samt för att överväga att flytta ansvaret för listan om säkra länder från Migrationsverket till Regeringskansliet.
Vad händer med förslaget?
- Migrationsverket fick i regleringsbrevet för 2024 i uppdrag att uppdatera och utöka listan på säkra länder. Migrationsverket ska enligt regleringsbrevet redovisa sitt uppdrag till Regeringskansliet (Justitiedepartementet) senast den 9 september 2024.
- Den nya migrationspakt som röstats fram av EU gör det möjligt för EU:s medlemsländer att skicka asylsökande till säkra tredjeländer alternativt till säkra delar av icke-säkra länder. Dessutom sänks tröskeln för vad som krävs för att ett land ska klassas som säkert och kravet på den koppling som ska finnas mellan personen och det tredje landet försvagas. I vår analys av pakten kan du läsa mer om de nya reglerna som kommer att påverka asylprocessen inom EU.
Asylrättscentrums analys
I maj 2021 infördes nya bestämmelser i svensk rätt om handläggning av asylansökningar från personer från s.k. säkra ursprungsländer. Migrationsverket gavs genom lagändringen utökade möjligheter att fatta beslut om avvisning med omedelbart återvändande för asylsökande från länder som anses säkra. Tanken med att klassa vissa länder som säkra är att detta kan leda till en mer effektiv asylprocess där asylsökande inte tvingas vänta orimligt länge på beslut. Det finns dock farhågor om att den individuella asylrätten försvagas när generella bedömningar görs avseende om ett land är säkert eller inte. Det finns en risk att personer med ett faktiskt skyddsbehov avvisas om de kommer ifrån länder från länder som generellt sett uppfattas som säkra. När koncept som säkra ursprungsländer används är det därför mycket viktigt att bedömningen av skyddsbehov tydligt utgår ifrån individens behov. Till viss del ställs alltså rättssäkerhet mot effektivitet i dessa avvägningar. Asylrättscentrums rapport Rättssäkerheten och säkra ursprungsländer granskar och diskuterar hur rättssäkerhetsaspekter faktiskt har tillvaratagits i enskilda ärenden av Migrationsverket.
Asylrättscentrum anser till skillnad från förslaget i Tidöavtalet att det är lämpligt att Migrationsverket fortsatt ansvarar för förteckningen över säkra länder. Asylrättscentrum menar att risken för att listan blir ”politiserad” får anses högre om ansvaret hamnar på regeringen istället för på myndighetsnivå, vilket riskerar att ha negativ påverkan på rättssäkerheten i asylprocessen.
Förslaget i Tidöavtalet att möjliggöra att betrakta delar av ett land som säkert måste undersökas utifrån de EU-rättsliga regler som finns avseende snabbförfaranden. Detta regleras idag i asylprocedurdirektivet (2013/32/EU). I den svenska promemoria som låg till grund för införandet av det nuvarande svenska systemet (Ds 2020:2) framhölls att det kunde “sättas i fråga om det omarbetade direktivet ger utrymme för någon annan bedömning än att det måste vara fråga om hela landet och för samtliga grupper i samhället. En annan ordning skulle dessutom kunna inkräkta på den individuella prövningen av asylskälen vilket inte är lämpligt. Vissa områden eller grupper i samhället bör därför inte kunna undantas när ett land förs upp på förteckningen” (Ds 2020:2 s. 52).
Det kan konstateras att genom den nya migrationspakten i EU som ska vara på plats år 2026 sänks tröskeln för vad som krävs för att ett land ska klassas som säkert. Dessutom försvagas kravet på den koppling som ska finnas mellan personen och det tredje landet. Det innebär att asylsökande som fått avslag på sin asylansökan kan skickas till ett land, som inte är deras ursprungsland, så länge de har ”kopplingar” dit. Vad som krävs för att det ska finnas en koppling är vagt formulerat vilket innebär att medlemsstaterna får ett stort utrymme att göra egna tolkningar.
Denna text uppdaterades senast: 2024-08-15.
