Tidöavtalet

Översyn av prövningen av asylansökan från säkra länder

Sveriges riksstadsbyggnad

Översyn av prövningen av asylansökan från säkra länder

Förslagets formulering i Tidöavtalet

En översyn ska göras av det befintliga regelverket om säkra ursprungsländer för att möjliggöra att länder där delar av landet kan betraktas som säkert förs upp på listan samt för att överväga att flytta ansvaret för listan om säkra länder från Migrationsverket till Regeringskansliet.

 

Asylrättscentrums analys

I maj 2021 infördes i svensk rätt nya bestämmelser om handläggning av asylansökningar från personer från s.k. säkra ursprungsländer. Migrationsverket ges genom lagändringen utökade möjligheter att fatta beslut om avvisning med omedelbart återvändande för asylsökande från de aktuella länderna. Det har riktats farhågor om att särskilda regler för asylsökande från vissa länder försvagar den individuella asylrätten. Det skulle i sin tur kunna innebära en risk för att personer med ett faktiskt skyddsbehov avvisas. Mot denna risk står behovet av effektiva asylprocesser och att asylsökande inte ska tvingas vänta orimligt länge på beslut. Till viss del ställs alltså rättssäkerhet mot effektivitet i dessa avvägningar. Asylrättscentrums rapport Rättssäkerheten och säkra ursprungsländer granskar och diskuterar hur rättssäkerhetsaspekter faktiskt har tillvaratagits i enskilda ärenden av Migrationsverket.

Förslaget i Tidöavtalet att möjliggöra att betrakta delar av ett land som säkert måste undersökas utifrån de EU-rättsliga regler som finns avseende snabbförfaranden. Detta regleras idag i asylprocedurdirektivet (2013/32/EU). I det senaste asylprocedurdirektivet finns ingen uttalad möjlighet för medlemsstaterna att betrakta endast en del av ett land som säkert, eller att landet eller del av landet är säkert för en särskild grupp personer. En sådan möjlighet fanns uttryckligen i det första asylprocedurdirektivet. I den svenska promemoria som låg till grund för införandet av det nuvarande svenska systemet (Ds 2020:2) framhölls att det med anledning av denna skillnad kan “sättas i fråga om det omarbetade direktivet ger utrymme för någon annan bedömning än att det måste vara fråga om hela landet och för samtliga grupper i samhället. En annan ordning skulle dessutom kunna inkräkta på den individuella prövningen av asylskälen vilket inte är lämpligt. Vissa områden eller grupper i samhället bör därför inte kunna undantas när ett land förs upp på förteckningen” (Ds 2020:2 s. 52). Asylrättscentrum delar denna bedömning.

När det gäller upprättandet av listan över säkra länder anges inte direkt i asylprocedurdirektivet på vilken normgivningsnivå förteckningen ska beslutas, däremot framgår att mandatet ska vara grundat i lag (artikel 36). Angående ansvaret för förteckningen över säkra länder anges i promemorian att det framstår som klart lämpligast att förteckningen bereds och beslutas på myndighetsnivå (Ds 2020:2, s. 53 f.) Angående vilken myndighet som bör ha hand om förteckningen anges i promemorian att Migrationsverket redan arbetar med landinformation och omvärldsanalyser och därför bör ha det underlag och den kompetens som krävs. Dessutom ansvarar Migrationsverket för kontakterna med europeiska stödkontoret för asylfrågor (numera EUAA), som är en av de informationskällor som ska beaktas vid bedömningen av om ett land är ett säkert ursprungsland enligt det omarbetade asylprocedurdirektivet.  Det framhålls också behovet av att snabbt kunna ta bort ett land från listan, och att detta även betonas i det omarbetade asylprocedurdirektivet (Ds 2020:2, s. 54). Asylrättscentrum delar bedömningen att det är lämpligt att Migrationsverket ansvarar för förteckningen över säkra länder. Asylrättscentrum anser slutligen att risken för att listan blir ”politiserad” får anses högre om ansvaret hamnar på regeringen istället för på myndighetsnivå, vilket riskerar att ha negativ påverkan på rättssäkerheten i asylprocessen.

Denna text uppdaterades senast: 23-02-2023.