Tidöavtalet

Skärpta villkor för arbetskraftsinvandring

Sveriges riksstadsbyggnad

Skärpta villkor för arbetskraftsinvandring

 

Förslagets formulering i Tidöavtalet

Det ska ske ett utredningsarbete som ska få i uppdrag att se över regelverket för arbetskraftsinvandring i syfte att höja inkomstgränsen. Utgångspunkten ska vara att arbetstillstånd endast ska beviljas om det arbete till vilket arbetskraftsinvandring sker i normalfallet har en lönenivå motsvarande medianlönen. Den exakta nivån blir en fråga för utredningen att ta ställning till.

Utredningen ska – i den utsträckning SOU 2021:88 behöver kompletteras – bl.a. få i uppdrag att utreda och kartlägga problem relaterade till arbetskraftsinvandringen. I detta uppdrag kommer ingå att kartlägga lönenivåer, samt förekomsten av missbruk och missförhållanden kopplade till arbetskraftsinvandring på den svenska arbetsmarknaden. Utredningen ska även särskilt få i uppdrag att lämna följande förslag.

  • Författningsändringar varigenom arbetstillstånd endast kan beviljas utlänning som ordnat en heltäckande sjukvårdsförsäkring för den första tillståndstiden.
  • Förslag som innebär att regeringen bemyndigas att föreskriva att vissa yrkesgrupper undantas från möjligheten att beviljas arbetstillstånd, till exempel personliga assistenter. Regeringen ska också kunna föreskriva om lägre lönekrav för enskilda yrkesgrupper
  • Lämna förslag om vilka sekretesshinder som kan undanröjas mellan myndigheter för att motverka arbetskraftsexploatering.
  • Föreslå åtgärder för att begränsa möjligheten för asylsökande att kunna erhålla undantag från kravet på arbetstillstånd under tiden de väntar på att asylansökan avgörs.
  • För att stärka Sveriges konkurrenskraft som forskningsnation undersöks och vid behov författningsregleras särskilda bestämmelser för doktorander och forskare gällande möjligheten till uppehållstillstånd efter en viss tids sammanhängande anställning.
  • Utredningen ska inte lägga förslag som inskränker Migrationsverkets möjlighet enligt gällande rätt att avstå från att återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för en arbetskraftsinvandrare på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i frågan om villkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det.

Inom ramen för arbetet ska också ingå att, i den utsträckning SOU 2021:5 och SOU 2021:88 behöver kompletteras, ta fram förslag till åtgärder för att effektivare upptäcka dold exploatering av arbetskraftsinvandrare, till exempel att arbetstagarens faktiska arbets- och lönevillkor skiljer sig påtagligt negativt från vad som sägs gälla i det skriftliga avtalet, samt i sådana situationer ge arbetstagaren ökat skydd och stärka sanktionsmöjligheterna mot arbetsgivaren.

I vilken form detta utredningsarbete bör ske – en ny fristående utredning eller t.ex. genom tilläggsdirektiv till den nu pågående Utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring (Ju 2022:11) – bör bli föremål för närmare överväganden.

 

Vad händer med förslaget?

  • Den 16 februari 2023 beslutade regeringen om så kallade tilläggsdirektiv till Utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring (Ju 2022:11). Genom de nya direktiven fick uteradern i uppdrag att ta fram förslag på åtgärder som skärper villkoren för arbets­krafts­invand­ringen, bl.a. genom att före­slå regleringar som inne­bär att det ska krävas en heltäckande sjuk­försäkring avse­ende hälso- och sjukvård och en viss löne­nivå för att beviljas arbets­tillstånd, men med möjlig­het att före­skriva om ett lägre löne­krav för enskilda yrkes­grupper samt att vissa yrkes­grupper ska kunna exklu­deras från möjlig­heten att beviljas arbets­tillstånd. Utredaren fick även i uppdrag att före­slå åtgärder som främjar den hög­kvalifi­cerade arbets­krafts­invand­ringen. Uppdraget skulle redo­visas senast den 31 januari 2024.
  • Den 1 november 2023 höjdes lönekravet för arbetstillstånd till att motsvara 80 procent av aktuell medianlön. Det är den medianlön som var publicerad vid ansökningstillfället som Migrationsverket kommer att utgå från vid prövningen av ansökan.
  • Den 15 februari presenterades den statliga utredningen Nya regler för arbetskraftsinvandring m.m. (SOU 2024:15). I utredningen finns många förslag. Bland annat föreslås att lönekravet ska höjas ytterligare och motsvara 100% av aktuell medianlön. Utredningen föreslår även att möjligheten till så kallat spårbyte ska avskaffas. Asylrättscentrum har lämnat in ett remissvar där vi kommenterar utredningens förslag.
  • Den 17 december 2024 presenterade regeringen en lagrådsremiss där regeringen föreslår att möjligheten till så kallat spårbyte ska avskaffas från och med den 1 april 2025.

 

Asylrättscentrums analys

Före höjningen den 1 november 2023 var lönekravet 13 000 kronor. Den höjning som redan genomförts innebär alltså en kraftig ökning av lönekravet. Det är känt att det finns problem med att oseriösa företag lurar, utnyttjar eller exploaterar arbetskraftsinvandrare. Asylrättscentrum är däremot av uppfattningen att ett höjt lönekrav inte är rätt väg att gå för att komma till rätta med problemet. Det bör noteras att det även tidigare ställts krav på att lönen var kollektivavtalsenlig.

I den utredning som överlämnades till regeringen i februari år 2024 (SOU 2024:15) föreslås en ytterligare höjning av lönekravet. Det föreslås att lönekravet ska motsvara 100% av aktuell medianlön, vilket i nuläget innebär en månadslön på 35 600 kronor.

Det kan noteras att en tidigare statlig utredning (SOU 2021:88) fann att ett höjt lönekrav inte var ändamålsenligt för att motverka det missbruk som finns (SOU 2021:88, s. 224–225). Av denna tidigare utrednings kartläggning framgår att det inte är den redovisade inkomsten som är problemet, utan att vissa arbetskraftsinvandrare tvingas betala tillbaka delar av lönen till arbetsgivaren. Den inkomst arbetstagaren får behålla är betydligt lägre än vad som framgår av anställningsavtalet samt av offentliga uppgifter och handlingar hos Migrationsverket och Skatteverket. Eftersom missbruket inte i första hand består i att de redovisade inkomstnivåerna är för låga saknades det enligt utredningen skäl för att förändra det nuvarande regelverket och den inkomstnivå som tillämpas.

Tidigare regering genomförde också flera reformer för att öka kontrollerna och säkerställa att regelverket inte missbrukas och att människor inte utnyttjas. Asylrättscentrum anser att det hade varit klokt att vänta och se vilket genomslag dessa tidigare reformer får i praktiken innan man gick vidare med ytterligare åtgärder. Det bör även beaktas att ett höjt lönekrav slår extra hårt mot människor som saknar utbildning. Även faktorer som klass och kön kan påverka löneförhållanden och därmed i förlängningen styra vem som har möjlighet att beviljas arbetstillstånd.

I den utredning som överlämnades till regeringen i februari 2024 (SOU 2024:15) föreslås även bland annat att:

  • Regeringen föreslås få meddela föreskrifter om att vissa yrken får uteslutas från möjligheten att beviljas arbetstillstånd
  • Arbetsgivare ska vara skyldig att anmäla till Migrationsverket om en anställning upphör eller om anställningen aldrig tillträds när arbetstillstånd har beviljats
  • Utlänningar som kommer att vistas i Sverige i högst ett år ska ha, eller ha ansökt om, en heltäckande sjukförsäkring
  • Den särskilda avgiften för den som har en utlänning anställd som inte har rätt att vistas eller arbeta i Sverige ska höjas från ett prisbasbelopp till ett och ett halvt prisbasbelopp

 

Förslag om att avskaffa möjligheten till spårbyte

Den 17 december 2024 föreslog regeringen att systemet med s.k. spårbyte ska avskaffas från den 1 april 2025. Asylrättscentrum är kritiska till detta förslag. I ett remissvar för vi fram att avskaffandet av spårbyte skulle få stora konsekvenser för enskilda som uppfyller kravet för arbetstillstånd och att det finns en överhängande risk att personer som kan beviljas arbetstillstånd – och på ett konstruktivt sätt bidra till samhället – i stället kommer leva i papperslöshet om bestämmelserna avskaffas. Systemet med spårbyte infördes bland annat för att det framstod som oskäligt och inte minst kostsamt för en person som etablerat sig på arbetsmarknaden att behöva lämna landet och sin anställning för att ansöka om uppehållstillstånd utifrån. Vår erfarenhet visar att regelverket uppfyller detta syfte. Utifrån vår rådgivning har vi sett hur möjligheten till spårbyte i många fall bidragit till att enskilda och deras familjer, varav många minderåriga barn, fått möjlighet till att skapa sig en trygg och dräglig tillvaro. Med hänsyn tagen till rättssäkerhetsaspekter anser vi att det finns ett behov av särskilda övergångsbestämmelser om möjligheten till spårbyte avskaffas.

 

Denna text uppdaterades senast: 2024-12-18.