Tidöavtalet

Skärpta villkor för arbetskraftsinvandring

Sveriges riksstadsbyggnad

Skärpta villkor för arbetskraftsinvandring

Förslagets formulering i Tidöavtalet

Det ska ske ett utredningsarbete som ska få i uppdrag att se över regelverket för arbetskraftsinvandring i syfte att höja inkomstgränsen. Utgångspunkten ska vara att arbetstillstånd endast ska beviljas om det arbete till vilket arbetskraftsinvandring sker i normalfallet har en lönenivå motsvarande medianlönen. Den exakta nivån blir en fråga för utredningen att ta ställning till.

Utredningen ska – i den utsträckning SOU 2021:88 behöver kompletteras – bl.a. få i uppdrag att utreda och kartlägga problem relaterade till arbetskraftsinvandringen. I detta uppdrag kommer ingå att kartlägga lönenivåer, samt förekomsten av missbruk och missförhållanden kopplade till arbetskraftsinvandring på den svenska arbetsmarknaden. Utredningen ska även särskilt få i uppdrag att lämna följande förslag.

  • Författningsändringar varigenom arbetstillstånd endast kan beviljas utlänning som ordnat en heltäckande sjukvårdsförsäkring för den första tillståndstiden.
  • Förslag som innebär att regeringen bemyndigas att föreskriva att vissa yrkesgrupper undantas från möjligheten att beviljas arbetstillstånd, till exempel personliga assistenter. Regeringen ska också kunna föreskriva om lägre lönekrav för enskilda yrkesgrupper
  • Lämna förslag om vilka sekretesshinder som kan undanröjas mellan myndigheter för att motverka arbetskraftsexploatering.
  • Föreslå åtgärder för att begränsa möjligheten för asylsökande att kunna erhålla undantag från kravet på arbetstillstånd under tiden de väntar på att asylansökan avgörs.
  • För att stärka Sveriges konkurrenskraft som forskningsnation undersöks och vid behov författningsregleras särskilda bestämmelser för doktorander och forskare gällande möjligheten till uppehållstillstånd efter en viss tids sammanhängande anställning.
  • Utredningen ska inte lägga förslag som inskränker Migrationsverkets möjlighet enligt gällande rätt att avstå från att återkalla ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för en arbetskraftsinvandrare på grund av att arbetsgivaren utan uppsåt begått mindre eller obetydliga fel i frågan om villkoren för arbetstillstånd, även om felet upptäcks efter det att tillståndstiden löpt ut eller om Migrationsverket uppmärksammat det.

Inom ramen för arbetet ska också ingå att, i den utsträckning SOU 2021:5 och SOU 2021:88 behöver kompletteras, ta fram förslag till åtgärder för att effektivare upptäcka dold exploatering av arbetskraftsinvandrare, till exempel att arbetstagarens faktiska arbets- och lönevillkor skiljer sig påtagligt negativt från vad som sägs gälla i det skriftliga avtalet, samt i sådana situationer ge arbetstagaren ökat skydd och stärka sanktionsmöjligheterna mot arbetsgivaren.

I vilken form detta utredningsarbete bör ske – en ny fristående utredning eller t.ex. genom tilläggsdirektiv till den nu pågående Utredningen om en behovsprövad arbetskraftsinvandring (Ju 2022:11) – bör bli föremål för närmare överväganden.

 

Asylrättscentrums analys

Asylrättscentrum vet att det finns problem med att oseriösa företag lurar, utnyttjar eller exploaterar arbetskraftsinvandrare. Asylrättscentrum är däremot av uppfattningen att ett höjt försörjningskrav inte är rätt väg att gå för att komma till rätta med problemet. En tidigare statlig utredning (SOU 2021:88) kom nämligen fram till att ett inkomstkrav inte är ändamålsenligt för att motverka det missbruk som finns (SOU 2021:88, s. 224–225). Av utredningens kartläggning framgår att det egentligen inte är den redovisade inkomsten som är problemet, utan att vissa arbetskraftsinvandrare tvingas betala tillbaka delar av lönen till arbetsgivaren. Den inkomst arbetstagaren egentligen får är då egentligen betydligt lägre än vad som framgår av anställningsavtalet samt av offentliga uppgifter och handlingar hos Migrationsverket och Skatteverket. Eftersom missbruket inte i första hand består i att de redovisade inkomstnivåerna är för låga saknades det enligt utredningen skäl för att förändra det nuvarande regelverket och den inkomstnivå som tillämpas.

Enligt förslaget ska utgångspunkten vara att arbetstillstånd endast ska beviljas om det arbete till vilket arbetskraftsinvandring sker i normalfallet har en lönenivå motsvarande medianlönen. Medianlön är den lön som ligger exakt i mitten av lönespannet, dvs. om alla löner i Sverige ställs upp på en rad från lägst till högst och man pekar på den lönen som är i mitten så pekar man på medianlönen. I Sverige var medianlönen 33 200 kr år 2021.[1] Att höja inkomstgränsen så att den erbjudna lönen motsvarar medianlönen stänger dörren för människor med relativt sett låga löner och signalerar att arbeten där det råder arbetsbrist alltid är högavlönade. Därtill innebär ett krav på medianlön att arbetskraftsinvandrare från tredjeland kommer att särbehandlas jämfört med övriga arbetstagare på arbetsmarknaden.

Arbetskraftsinvandrare har redan idag rätt till kollektivavtalsenliga löner och därmed rätt till god försörjning. Tidigare regering har också genomfört flera reformer för att öka kontrollerna och säkerställa att regelverket inte missbrukas och att människor inte utnyttjas. Asylrättscentrum anser att det vore klokt att vänta och se vilket genomslag dessa tidigare reformer får i praktiken innan man går vidare med ytterligare åtgärder. Förslaget riskerar också att påverka kompetensförsörjningen negativt. Av dessa skäl anser Asylrättscentrum att regeringens förslag om krav på god försörjning inte bör införas.

Förslaget kan dock ändå bli verklighet inom kort då riksdagen redan beslutat om en lagändring i 6 kap. 2 § utlänningslagen som innebär att arbetskraftsinvandrare genom sin anställning ska uppnå en god försörjning för att kunna beviljas ett arbetstillstånd (se prop. 2021/22:284 s. 5)Lagändringen i 6 kap. 2 § utlänningslagen är formulerad på så vis att den ska träda ikraft den dag som regeringen bestämmer. I förslaget till lagändring föreslås att innebörden av god försörjning ska beslutas av regeringen. Tidigare regler ska fortfarande gälla om ett beslut överklagas och detta beslut meddelades före ikraftträdandet av de nya reglerna.

Vad gäller kravet på heltäckande sjukvårdsförsäkring konstaterar Asylrättscentrum att ett sådant krav nyligen införts för den som vill vistas i Sverige för att söka arbete eller undersöka förutsättningarna att starta näringsverksamhet. Denna bestämmelse infördes 1 juni 2022 och finns i 5 kap. 9 § utlänningslagen. Om kraven uppfylls kan den ge uppehållstillstånd i 9 månader.

Det kan noteras att personer som får tillstånd genom 5 kap. 9 § utlänningslagen inte nödvändigtvis arbetar i Sverige under sin tillståndstid utan får sitt tillstånd för att söka arbete och undersöka förutsättningarna för att starta näringsverksamhet. Personer som beviljas arbetstillstånd enligt 6 kap. 2 § utlänningslagen är istället en grupp som börjar bidra till svenska samhället genom kompetensförsörjning och skatteintäkter direkt vid ankomsten till Sverige. Med tanke på skillnaderna mellan grupperna menar Asylrättscentrum att rimligheten i att uppställa samma krav på heltäckande sjukvårdsförsäkring för båda dessa grupper går att ifrågasätta. Ett sådant krav riskerar att få som konsekvens att färre människor söker sig till Sverige för att arbeta, vilket skulle påverka kompetensförsörjningen negativt.

Vidare är det inte tydligt vad som menas med den ”första tillståndstiden” i förslaget, och hur lång tid det är tänkt att röra sig om. Ett arbetstillstånd som beviljas för första gången gäller vanligtvis under två år. Tillståndet kan vara kortare om anställningen sträcker sig över en kortare tid eller om giltighetstiden för personens ID-handling är kortare än två år. Om det med ”första tillståndstiden” skulle avses giltighetstiden för det första arbetstillståndet kan det alltså röra sig om att den sökande skulle behöva ha heltäckande sjukvårdsförsäkring för upp till två års tid, dvs. så länge som uppehållstillståndet gäller.

Det är inte tydligt vad förslaget om att undanröja sekretesshinder mellan myndigheter för att motverka arbetskraftsexploatering innebär i praktiken. Asylrättscentrum vill betona att sekretesskydd är viktigt för att upprätthålla den personliga integriteten. Om syftet med förslaget är att skydda utländsk arbetskraft så finns det enligt Asylrättscentrum mer framgångsrika sätt för att komma till rätta med arbetskraftsexploatering. Ett sådant skulle kunna vara att utreda en möjlighet att bevilja uppehållstillstånd till arbetstagare som rapporterar om exploatering. Det skulle eventuellt kunna göras på ett liknande sätt som den reglering som i dag finns för personer som har beviljats uppehållstillstånd för anknytning men där relationen har upphört på grund av att personen har utsatts för våld eller för annan allvarlig kränkning av sin frihet eller frid (5 kap. 16 § utlänningslagen).

När det gäller förslaget att föreslå åtgärder för att begränsa möjligheten för asylsökande att kunna erhålla undantag från kravet på arbetstillstånd under tiden de väntar på att asylansökan avgörs noterar Asylrättscentrum att det redan idag finns möjlighet att begränsa asylsökandes rätt att arbeta (5 kap. 4 § utlänningsförordningen). Om regeringen vill inskränka rätten ytterligare måste artikel 15 i EU:s mottagandedirektiv (2013/33/EU) beaktas. Av artikeln framgår bland annat att medlemsstaterna i vissa fall ska säkerställa att asylsökanden får faktiskt tillträde till arbetsmarknaden.

Förslaget att undersöka och eventuellt införa särskilda bestämmelser för doktorander och forskare gällande möjligheten till uppehållstillstånd efter en viss tids sammanhängande anställning välkomnas av Asylrättscentrum. I sammanhanget kan dock nämnas att det redan i dag finns möjlighet att bevilja permanent uppehållstillstånd till någon som i sammanlagt fyra år under de senaste sju åren har haft uppehållstillstånd för studier som avser utbildning på forskarnivå (5 kap. 5 § utlänningslagen).

[1] Statistikmyndigheten, ”Medianlöner i Sverige”.

Denna text uppdaterades senast: 23-02-2023.