Tidöavtalet

Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgares på grund av bristande vandel

Sveriges riksstadsbyggnad

Utred en möjlighet att utvisa en utländsk medborgares på grund av bristande vandel

Förslagets formulering i Tidöavtalet

Den som befinner sig i Sverige och åtnjuter svenska gästfrihet har en skyldighet att uppvisa respekt i förhållande till grundläggande svenska värderingar och inte i handling missakta befolkningen. En utredning ska därför uppdras att analysera förutsättningarna att återinföra möjligheten att utvisa utlänningar av bristande vandel. Med bristande vandel avses förhållanden såsom bristande regelefterlevnad, association med kriminell organisation, nätverk eller klan, prostitution, missbruk, deltagande i våldsbejakande eller extremistiska organisationer eller miljöer som hotar grundläggande svenska värden eller om det i övrigt föreligger otvetydigt konstaterade anmärkningar i fråga om levnadssättet. I arbetet ska ingå att:

  • Kartlägga möjligheterna att utvisa utlänningar i tidigare svensk utlänningslagstiftning.
  • Kartlägga möjligheten att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel i andra jämförbara länder.
  • Analysera de rättsliga möjligheterna att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel utifrån svensk grundlag, EU-rätten, Europakonventionen, och andra folkrättsliga åtaganden.
  • Ta fram författningsförslag för att i den utsträckning det är möjligt återinföra en möjlighet att utvisa utlänningar på grund av bristande vandel.

 

Asylrättscentrums analys

En konsekvens om förslaget genomförs kan bli att handlingar eller beteenden som är tillåtna – och inte medför sanktioner för svenska medborgare – kan leda till att en utländsk person bosatt i Sverige riskerar att mista rätten att vara fortsatt bosatt och arbeta i landet.

Vad som kan räknas som bristande vandel uttrycks i Tidöavtalet mycket generellt och riskerar att leda till godtyckliga och subjektiva bedömningar. Det är viktigt att en utredning i frågan exempelvis uppmärksammar hur personer med funktionsnedsättningar eller psykisk sjukdom ska skyddas från att diskrimineras i samband med vandelsprövningar.

Vad gäller exemplet prostitution så finns tyvärr människor i Sverige som fallit offer för människohandel och befinner sig i mycket stor utsatthet. Sverige har undertecknat Europarådets konvention om bekämpande av människohandel. Enligt konventionen ska medlemsstaterna utfärda ett förnyelsebart uppehållstillstånd till brottsoffer för människohandel om myndigheten anser att deras vistelse är nödvändig på grund av deras personliga situation eller när det behövs för en brottsutredning. Det framgår också att om ett brottsoffer ansöker om någon annan form av uppehållstillstånd ska myndigheten ta hänsyn till att personen tidigare har haft uppehållstillstånd som brottsoffer. Att en person med uppehållstillstånd riskerar att utvisas på grund av prostitution framstår som svårförenligt med de åtaganden Sverige har för att skydda människohandelsoffer. Därutöver beskrivs syftet med den svenska sexköpslagen som ämnat att skydda människor som tvingas sälja sexuella tjänster, vilka ofta befinner sig i en utsatt situation.

Vandelsbegreppet har förekommit i äldre utlänningslagstiftningar, och användes då i huvudsak när det kom till att vägra att bevilja uppehållstillstånd för personer vars förväntade levnadssätt kunde ifrågasättas. Utöver brottslighet kan redan idag ett uppehållstillstånd vägras om det finns otvetydigt konstaterade anmärkningar. Förutom konstaterad brottslighet i lagakraftvunna domar kan i vissa fall erkända gärningar som i det enskilda fallet kan förväntas leda till en fällande dom innebära att ett uppehållstillstånd kan vägras.

Lagligen bosatta migranter med ett etablerat privatliv eller familjeliv kan enligt artikel 8 i Europakonventionen bara utvisas om åtgärden uppfyller vissa situationsspecifika kriterier. Det finns en omfattande praxis från Europadomstolen som rör utvisning på grund av brottslighet. Rätten till privat- och familjeliv kräver att ingrepp i dessa rättigheter bygger på en lagstiftning som är förutsägbar, och ingreppet måste vara proportionerligt i varje enskilt fall. Viktiga faktorer är bland annat vistelsetid i landet, brottets karaktär, familj och övrig anknytning och tid som förflutit sedan brottet begicks.

För att ett ingrepp ska vara proportionerligt måste åtgärden vara nödvändig i ett demokratiskt samhälle med hänsyn till statens säkerhet, den allmänna säkerheten, landets ekonomiska välstånd eller till förebyggande av oordning eller brott eller till skydd för hälsa eller moral eller för andra personers fri och rättigheter.

När det kommer till tredjelandsmedborgare som innehar status som varaktigt bosatta i EU finns ett starkare skydd mot utvisning. Ett beslut om att utvisa en person med ställning som varaktigt bosatt måste grundas på ett uppförande som innebär ett verkligt och tillräckligt allvarligt hot mot allmän ordning eller säkerhet.

Denna text uppdaterades senast: 23-02-2023.