Fastställande av ansvarig medlemsstat

Förenklat kan reglerna för att fastställa ansvarig medlemsstat beskrivas så här: Den första medlemsstat där en sökande lämnar in en ansökan om internationellt skydd prövar vilken medlemsstat som är ansvarig att pröva ansökan.

I förordningen om asyl- och migrationshantering finns en lista med ansvarskriterier, exempelvis att det finns familjemedlemmar i en medlemsstat, att ett land har utfärdat en visering eller att det finns en medlemsstat som är första inreseland.  

Dessa kriterier prövas i den ordning som de anges i förordningen. Går det inte att fastställa ett land som ansvarigt får landet där ansökan först registrerades ansvar att pröva ansökan.  

Solidaritetsmekanism införs

Den stora nyheten i förordningen om asyl- och migrationshantering är den nya solidaritetsmekanismen.  

Förenklat fungerar mekanismen på ett sådant sätt att EU-kommissionen varje år ska publicera en rapport över hur migrationssituationen ser ut i EU och mot den bakgrunden ta beslut om vilka länder som ska anses stå under olika grader av migrationstryck.  

Därefter ska rådet besluta om omfördelningar av asylsökande och de ekonomiska bidrag som behövs under det kommande året. Det är därefter tänkt att länder som är under “högt migrationstryck” ska få hjälp av länder som inte befinner sig i en sådan situation. 

Begränsade rättigheter vid efterföljande asylansökningar

Asylrättscentrum anser att även om syftet att motverka sekundära förflyttningar inte uppnås kommer det att finnas en ordning där många asylsökande, genom de nya reglerna, riskerar att inte få en rättssäker prövning av sina asylskäl.  

Om en person reser vidare till ett annat land och söker asyl där kommer ansökan exempelvis betraktas som en efterföljande ansökan. Det medför bland annat att den kommer att hanteras inom ett påskyndat förfarande och att det, i många fall, kommer saknas rätt att vara kvar i landet vid ett överklagande.  

Vidare finns endast en mycket begränsad rätt till mottagningsvillkor för dem som befinner sig utanför den ansvariga medlemsstaten, vilket riskerar att slå extra hårt mot sårbara grupper.  

Osäker effekt av nya regler för familjeåterförening

Genom förordningen införs regler som gör det lättare för asylsökande att få återförenas med sina familjemedlemmar. Det är positivt att det exempelvis införs en skyldighet att prioritera framställningar som gäller familjer. Huruvida dessa regler kommer få genomslag är dock osäkert. Många av de förändrade reglerna har tidigare använts i begränsad omfattning och Asylrättscentrum ser därför en risk för att förbättringarna inte kommer få önskat genomslag i praktiken.  

Otydliga ansvarskriterier för ensamkommande barn

EU-domstolens praxis har medfört att ensamkommande barn i praktiken sällan överförs enligt Dublinförordningen. Detta utifrån att en överföring sällan anses vara förenlig med principen om barnets bästa.  

Asylrättscentrum anser att ansvarskriterierna gällande ensamkommande barn borde ha utformats på ett sätt som säkerställer att den principen får fortsatt genomslag. I stället har förordningen i den aktuella delen utformats på ett sätt som skulle kunna undergräva EU-domstolens praxis.  

Solidaritetsmekanismen – nyhet utan garantier för genomslag

Solidaritetsmekanismen är en nyhet som saknar motsvarighet i nuvarande regelverk. Mekanismen syftar till att lösa den inneboende spänningen i hur EU hanterar migrationen och det faktum att det är gränsstaterna, främst de vid medelhavet, som tar emot flest asylsökande.  

Dessa gränsstater har länge gett uttryck för behov av hjälp från övriga medlemsstater. Det är samtidigt många medlemsstater med mindre migrationstryck som är negativa till sekundära förflyttningarna inom EU och anser att gränsstaterna inte uppfyller sina skyldigheter att registrera asylsökande.   

Det är oklart om och hur den nya solidaritetsmekanismen kommer fungera i praktiken.  

EU-kommissionens rapport som utgör grund för omfördelningen försenades vilket Asylrättscentrum tyder på att kommissionen har svårt att få gehör hos medlemsstaterna för sin analys och förslag.  

Om mekanismens syfte är att omfördela asylsökande inom unionen riskerar detta att vara svårt att uppnå. Intresset för att ta emot asylsökande inom ramen för mekanismen är nämligen lågt, många medlemsstater vill i stället bidra genom ekonomiska bidrag.