Boenden med begränsad rörelsefrihet

Genom införandet av ett obligatoriskt gränsförfarande skapas ett system där många asylsökande inte kommer anses vara inresta och därför kommer tillbringa asylprocessen i Migrationsverkets boenden, under betydande begränsningar av rörelsefriheten.

Enligt Asylrättscentrum finns det risk för att asylsökande kommer få leva under så omfattande restriktioner och begränsad rörelsefrihet att det i praktiken blir fråga om förvar (de facto-förvar).

Påskyndade processer hotar rättssäkerheten för personer med särskilda behov

Gränsförfarandet är ett påskyndat förfarande med korta tidsfrister. Detta ökar risken för att sårbarheter och förfarandegarantier missas – samt om de upptäcks kanske de inte kan tillgodoses under den snabba processen.

Asylrättscentrum anser därför att det finns risk för att personer med behov av särskilda förfarandegarantier hamnar i ett gränsförfarande där deras behov inte kan tillgodoses.

Risk för felaktig placering i gränsförfarande

Asylrättscentrum menar att det finns en risk att asylsökande hamnar i gränsförfarande till följd av en felaktig tillämpning av de kriterier som förordningen sätter upp. Till exempel kan ett lands beviljandegrad på 20 % eller lägre vara missvisande för vissa grupper från landet, exempelvis kvinnor eller personer med en viss politisk uppfattning.

Det kan därtill finnas goda skäl till varför en asylsökande saknar identitetshandlingar. För flyktingar kan det exempelvis vara förenat med fara att kontakta hemlandets myndigheter för att få ett pass. Asylrättscentrum anser att avsaknaden av identitetshandlingar i ett sådant fall inte ska påverka asylförfarandet negativt.

Avsaknad av överklagbart beslut

Eftersom Migrationsverket inte behöver fatta ett överklagbart beslut om att placera en sökande i gränsförfarande, saknar den sökande ett direkt rättsmedel för att invända mot bedömningen.

Det innebär att felaktiga beslut kan bestå under hela processen, även när kriterierna egentligen inte är uppfyllda. För den sökande kan detta leda till en snabbare och mer begränsad prövning, utan de garantier och möjligheter till utredning som ett ordinärt asylförfarande erbjuder.

Detta är särskilt problematiskt eftersom det i praktiken finns en stark presumtion för avslag för den som befinner sig i gränsförfarandet. Ordningen riskerar att försvaga rättssäkerheten för redan utsatta personer.

Ökad användning av särskilda förfaranden

Asylrättscentrum oroas av förordningens ökade användning av så kallade särskilda förfaranden, såsom gränsförfarandet, och de utvidgade grunderna för att avvisa asylansökningar på grund av att det exempelvis finns ett säkert tredjeland.

Det är en kort överklagandefrist om en person befinner sig i ett särskilt förfarande. Detsamma gäller om en asylansökan har avvisats, utan sakprövning. Det bidrar till att tillämpningen av särskilda förfaranden och den utökade möjligheten att avvisa asylansökningar skapar stora hinder för en rättssäker asylprocess – i synnerhet för personer med särskilda behov, såsom barn, kvinnor, funktionsnedsatta och personer som upplevt trauma.

Mot den bakgrunden är det enligt Asylrättscentrum olyckligt att en av de viktigaste rättssäkerhetsgarantierna, rätten till offentligt biträde, kraftigt kommer begränsas om förslagen i SOU 2025:31 genomförs.