Vidarebosättningsförordningen
Vad innebär vidarebosättningsförordningen?
Vidarebosättningsförordningen inrättar en gemensam ram inom EU för vidarebosättning av kvotflyktingar och för inresa av personer i behov av skydd av humanitära skäl.
Reglerna för det gemensamma vidarebosättningsförfarandet omfattar krav som ska uppfyllas för inresa, skäl att vägra inresa, krav på samtycke, regler om beviljande av internationellt skydd eller humanitär status enligt nationell lagstiftning.
De nya reglerna innebär att Sveriges hantering av kvotflyktingar måste vara förenlig med vidarebosättningsförordningen. Det ska dock förtydligas att förordningen inte ger någon rätt för enskilda att bli vidarebosatta eller någon skyldighet för stater att medge sådan, utan förordningen syftar endast till att reglera genomförandet.
Hur skiljer sig vidarebosättningsförordningen från tidigare regler?
EU har inte haft något gemensamt regelverk gällande vidarebosättning av flyktingar och inresa av humanitära skäl. Sverige kommer därför nu att behöva samordna sitt mottagande av kvotflyktingar med EU i enlighet med det regelverk som genomförs genom förordningen.
Det införs även tvingande villkor för beviljande av inresa, vilka avviker något från den ordning som gäller i Sverige idag. Exempelvis kan familjemedlemmar som inte har skyddsskäl beviljas inresa.
Det införs också en struktur för hur EU ska arbeta med dessa frågor. I den ska bland annat fastställas geografiska prioriteringar för vilka länder utanför EU som inresorna ska ske från.
Asylrättscentrums analys
Asylrättscentrum ser positivt på att vidarebosättningsprocessen blir mer enhetlig inom EU, men vill betona att harmoniseringen inte bör bidra till att medlemsländerna sänker sina ambitioner på området.
Behovet av vidarebosättning och inresa av humanitära skäl är fortsatt mycket stort då det, i exempelvis Sverige, är en av få lagliga vägar för personer i behov av skydd.
Asylrättscentrum noterar att det i EU-kommissionens unionsplan förslås att högst 10 430 personer ska beviljas vidarebosättning till medlemsstaternas territorium under en tvåårsperiod. Det är en betydande minskning mot föregående tvåårsperiod då motsvarande siffra var 61 000 personer.
Mer om vidarebosättningsförordningen
Du kan läsa mer om vidarebosättningsförordningen på EU:s hemsida om pakten.
De centrala regelverken
Här kan du läsa mer om de 10 rättsakterna i EU:s migrations- och asylpakt:
Skyddsgrundsförordningen ersätter skyddsgrundsdirektivet och införlivar Genèvekonventionen i EU-lagstiftningen.
Screeningförordningen introducerar ett nytt förfarande för att registrera och identifiera migranter och asylsökande vid EU:s gränser.
Asylprocedurförordningen innehåller regler för hur en asylprocess ska gå till.
Förordningen om asyl- och migrationshantering ersätter den nuvarande Dublinförordningen.
Mottagandedirektivet reglerar miniminormer för mottagande av asylsökande.
Vidarebosättningsförordningen skapar en gemensam ram för vidarebosättning av flyktingar och inresa av humanitära skäl.
Förordningen om återvändandegränsförfarande inrättar ett särskild förfarande för återvändande för personer som befinner sig i ett gränsförfarande.
Krisförordningen inför särskilda regler för hantering av asylsökande vid krissituationer.
Eurodacförordningen innehåller uppdaterade regler för den databas som samlar information om asylsökande.
Ändring av förordningarna (EU) 2019-816 och (EU) 2019-818 i syfte att införa screening för tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna.
Asylrättscentrum bevakar utvecklingen
Under 2025–2027 genomför vi på Asylrättscentrum projektet ”Från pakt till verklighet: ett kunskapslyft om EU:s nya asylsystem” som medfinansieras av EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF).
