Krisförordningen
Vad innebär krisförordningen?
Genom krisförordningen införs regler som ska hjälpa EU-medlemsstater att hantera kris- och force majeur-situationer. Med krissituationer avses:
- situationer då det kommer väldigt många personer som söker asyl samtidigt och i en sådan omfattning att asylsystemet i ett land upphör att fungera,
- situationer när personer som vill söka asyl “instrumentaliseras”, det vill säga när ett icke EU-land eller en fientlig aktör uppmuntrar eller underlättar för personer att ta sig till EU-landet i syfte att destabilisera EU eller medlemslandet.
Regler för hur situationen ska hanteras
När någon av nämnda situationer uppstår ska det berörda medlemslandet kontakta EU-kommissionen och begära hjälp eller undantag från gällande regler. Kommissionen analyserar och fastslår huruvida det föreligger en kris- eller force majeur-situation. På kommissionens förslag kan rådet därefter besluta om vilka åtgärder som får vidtas.
En medlemsstat kan, i syfte att bättre kunna hantera situationen, få undantag från regler i asylförfarandet exempelvis förlängda tidsfrister för att registrera en asylansökan eller en förlängning av gränsförfarandet.
En medlemsstat kan också begära hjälp och då få så kallade solidaritetsåtgärder, liknande de som finns enligt asyl- och migrationsförordningen. Exempel på solidaritetsåtgärder är omplacering av personer som söker asyl eller ekonomiska bidrag. Åtgärderna gäller för en viss tid.
Hur skiljer sig krisförordningen från tidigare regler?
Det finns sedan tidigare inget liknande regelverk i EU:s gemensamma asylsystem, bortsett från massflyktsdirektivet (2001/55/EG) som också kan aktiveras när det föreligger stor inströmning av personer.
Krisförordningen motiveras med att det kan finnas behov av att kunna vidta ytterligare åtgärder i exceptionella situationer.
Endast i undantagssituationer
Reglerna i krisförordningen kan endast användas i undantagssituationer och då krävs såväl att en viss process genomförs och att vissa villkor är uppfyllda för att förordningens regler ska kunna tillämpas.
Att ett land anses vara under migrationstryck enligt asyl- och migrationsförordningen innebär inte att det föreligger exceptionella omständigheter enligt krisförordningen.
Asylrättscentrums analys
Asylrättscentrum ser flera skäl till oro med de nya reglerna och hur de möjliggör att ett medlemsland frångår reglerna i det gemensamma asylsystemet.
Krisförordningens regelverk är komplext och svårt att överblicka, samt innehåller nya begrepp som kan vara svåra att tolka på ett enhetligt sätt.
Tillsammans skapar dessa faktorer risker för rättssäkerheten och människors rätt att få sin asylansökan prövad.
Risk för felanvändning
Det finns också risk för att regelverket kan komma att användas i situationer där det inte är fråga om en exceptionell situation. Medlemsstater kan exempelvis anse att det föreligger en krissituation trots att krisen beror på ett underdimensionerat mottagningssystem.
Det är därför viktigt att tillämpningen av undantag från förfaranderegler är beroende av att medlemsstaten först ansöker hos EU-kommissionen, som sedan måste bedöma huruvida det föreligger skäl att vidta åtgärder.
I den prövningen måste det säkerställas att konsekvenserna av ett bristfälligt asyl- och mottagningssystem i ett medlemsland inte betraktas som en exceptionell situation.
Mer om krisförordningen
Du kan läsa mer om krisförordningen på EU:s hemsida om pakten.
De centrala regelverken
Här kan du läsa mer om de 10 rättsakterna i EU:s migrations- och asylpakt:
Skyddsgrundsförordningen ersätter skyddsgrundsdirektivet och införlivar Genèvekonventionen i EU-lagstiftningen.
Screeningförordningen introducerar ett nytt förfarande för att registrera och identifiera migranter och asylsökande vid EU:s gränser.
Asylprocedurförordningen innehåller regler för hur en asylprocess ska gå till.
Förordningen om asyl- och migrationshantering ersätter den nuvarande Dublinförordningen.
Mottagandedirektivet reglerar miniminormer för mottagande av asylsökande.
Vidarebosättningsförordningen skapar en gemensam ram för vidarebosättning av flyktingar och inresa av humanitära skäl.
Förordningen om återvändandegränsförfarande inrättar ett särskild förfarande för återvändande för personer som befinner sig i ett gränsförfarande.
Krisförordningen inför särskilda regler för hantering av asylsökande vid krissituationer.
Eurodacförordningen innehåller uppdaterade regler för den databas som samlar information om asylsökande.
Ändring av förordningarna (EU) 2019-816 och (EU) 2019-818 i syfte att införa screening för tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna.
Asylrättscentrum bevakar utvecklingen
Under 2025–2027 genomför vi på Asylrättscentrum projektet ”Från pakt till verklighet: ett kunskapslyft om EU:s nya asylsystem” som medfinansieras av EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF).
