EU:s nya migrations- och asylpakt börjar tillämpas den 12 juni 2026 och innebär omfattande förändringar av hur asylansökningar ska hanteras inom EU. För att göra regelverket mer tillgängligt har Asylrättscentrum sammanställt en översiktlig genomgång av de olika steg människor som söker internationellt skydd inom EU kan möta.
Syftet är att ge en pedagogisk bild av hur de olika förordningarna i pakten samverkar och hur de påverkar asylprocessen från ankomst till beslut.
EU:s nya asylprocess – steg för steg
1 – Screening
Genom screeningförordningen införs en “screening” (en kontroll) av vissa personer. Screening ska ske om en person rest in Sverige utan att uppfylla inresevillkoren i EU:s regler om gränskontroller eller om personen vistas olagligt i en medlemsstat. Screeningen ska gå snabbt och får pågå i:
- högst sju dagar om personen passerat yttre gräns, alltså vid exempelvis en flygplats,
- högst tre dagar om personen redan befinner sig i landet utan tillstånd, förutsatt att personen tidigare rest in på ett otillåtet sätt och inte redan har genomgått screening.
Vid screeningen kontrolleras personens identitet och hälsa, samt om personen har någon sårbarhet eller om personen utgör ett säkerhetshot. Dessa uppgifter registreras sedan i en databas.
Polisen, Migrationsverket och regionerna kommer att hjälpas åt med att genomföra screeningen. Den som genomgår screening ska ”hållas tillgänglig” för myndigheterna och kommer därför att behöva befinna sig på särskilda center som ska vara anpassade för screeningförfarandet.
Du kan läsa mer om screeningförfarandet här
2 – Asylansökan och indelning efter ärendetyp
Om en person som genomgår screening ansöker om internationellt skydd kommer personen att hänvisas till ett asylförfarande. Migrationsverket kommer att registrera ansökan. Det finns även ett senare steg där ansökan formellt ska lämnas in av den sökande.
Baserat på den information som framkommit under screeningen och den information som framkommer genom ansökan om internationellt skydd sker en indelning i olika typer av ”spår”, alltså olika typer av asylförfaranden. De olika spåren styrs av olika regler och påverkar bland annat om personen får resa in i Sverige och hur snabbt ansökan ska prövas.
En nyhet som införs genom pakten är det så kallade asylgränsförfarandet. Detta spår innebär att personen inte får resa in i Sverige och får bara användas under vissa särskilt utpekade förutsättningar. Exempel på situationer där asylgränsförfarandet får användas är att den sökande kommer från ett land där andelen personer som vanligtvis beviljas internationellt skydd är låg (under 20 procent), att sökanden anses vilseleda Migrationsverket eller att personen anses vara ett hot mot allmän ordning.
Asylgränsförfarandet är ett snabbspår och innebär att hela prövningen ska vara avklarad inom 12 veckor, inklusive processen i domstol. Den som är placerad i asylgränsförfarandet kommer att ha en mer begränsad rörelsefrihet än andra asylsökande.
Om förutsättningarna för ett asylgränsförfarande inte är uppfyllda tillåts personen resa in i Sverige. Ansökan kan då antingen hanteras enligt någon annan form av snabbförfarande eller genom ett ordinarie förfarande.
De olika snabbförfaranden som finns för personer som fått resa in i Sverige är det så kallade påskyndade förfarandet samt ett förfarande som används för ärenden där en prövning av skyddsbehovet i hemlandet inte görs. Prövning kan nekas till exempel för att den sökande anses kunna få skydd i ett annat land än hemlandet (säkert tredjeland).
De som inte hamnar i asylgränsförfarande, påskyndat förfarande eller nekas prövning får en ordinarie prövning. Det ordinarie asylförfarandet har längre tidsgränser för asylprövningen än vad som gäller för de andra spåren, här ska Migrationsverket fatta sitt beslut inom sex månader.
Du kan läsa mer om asylgränsförfaranden under Asylprocedurförordningen och Förordningen om återvändandegränsförfarande
3 – Beslut
Den sökande kan antingen få ett beslut om avslag eller ett beslut om att uppehållstillstånd beviljas.
Om Migrationsverket nekar prövning eller avslår en ansökan kan den sökande överklaga till migrationsdomstolen. Om personen som får beslutet befinner sig i ett asylgränsförfarande eller i ett påskyndat förfarande gäller en överklagandefrist på endast en vecka.
Enligt de nya reglerna måste den sökande i många fall även ansöka om en rätt att få stanna kvar i Sverige under tiden som domstolen hanterar överklagandet. Om detta inte görs kan utvisningsbeslutet verkställas trots att det fortfarande prövas (dvs. trots att det ännu inte har vunnit laga kraft).
Avslår även migrationsdomstolen så finns möjlighet att överklaga till Migrationsöverdomstolen.
Migrationsöverdomstolen prövar först om prövningstillstånd ska beviljas. Prövningstillstånd beviljas om det finns behov av att ge vägledning kring hur lagen ska tolkas eller om det finns synnerliga skäl, exempelvis om ett grovt rättegångsfel har begåtts.
Du kan läsa mer om asylprövningen och om vad som krävs för att beviljas internationellt skydd under Asylprocedurförordningen och Skyddsgrundsförordningen.
4 – Återvändande
Om prövning av en ansökan har nekats eller avslagits ska ett beslut om återvändande utfärdas. Beroende på vilket spår ansökan har prövats inom gäller olika regler för personens återvändande.
Om ansökan har prövats inom asylgränsförfarandet används ett särskilt återvändandegränsförfarande som innebär att personen förväntas ha lämnat Sverige inom tre månader.
Du kan läsa mer om återvändandegränsförfarandet under Förordningen om återvändandegränsförfarande.
Fördjupning
Är du jurist, myndighetsanställd, student eller på annat sätt yrkesverksam inom migrationsområdet?
Då kan vårt detaljerade flödesschema vara ett bättre stöd.
Asylrättscentrum bevakar utvecklingen
Under 2025–2027 genomför vi på Asylrättscentrum projektet ”Från pakt till verklighet: ett kunskapslyft om EU:s nya asylsystem” som medfinansieras av EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF).
