EU-domstolen tydliggör flickors och kvinnors rätt till skydd

EU-domstolen har i tre banbrytande avgöranden tydligt slagit fast att kvinnor som riskerar att utsättas för könsbaserat våld och kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter kan beviljas flyktingstatus på grund av sitt kön.

Den första domen rör könsrelaterat våld där kvinnor utsatts för våld i hemmet (mål C- 621/21). I målet bekräftar EU-domstolen att kvinnor kan ha rätt till flyktingstatus om de på grund av sitt kön utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, inbegripet sexuellt våld och våld i hemmet, i sitt ursprungsland.
.
För att en person ska kunna anses vara flykting krävs att den förföljelse som personen riskerar har en koppling till en så kallad flyktinggrund. Detta kan bland annat vara politisk eller religiös åskådning men det kan även vara ”tillhörighet till viss samhällsgrupp”.
.
I sin dom lyfter EU-domstolen att det finns situationer där kvinnor som helhet kan anses utgöra en sådan samhällsgrupp som riskerar förföljelse, men även att det finns situationer där en mindre, mer specifik, samhällsgrupp av kvinnor – som delar ”ytterligare någon gemensam egenskap” – är särskilt utsatta och därför riskerar förföljelse.

I det andra målet (C-646/21) vidareutvecklar EU-domstolen sin tolkning av tillhörighet till viss samhällsgrupp i fråga om kvinnor och flickor. EU-domstolen ger här ett exempel på en ”gemensam egenskap” som kan ringa in en särskild samhällsgrupp av kvinnor. Det exempel som ges är flickor och kvinnor som identifierar sig med det grundläggande värdet om jämställdhet mellan könen. Något som kan yttra sig exempelvis som att en kvinna fritt vill kunna göra egna livsval i fråga om utbildning, karriär och partner.
.
Beroende på förhållandena i ursprungslandet kan det medföra att en flicka eller kvinna har en välgrundad fruktan för förföljelse och innebära att flyktingstatus beviljas. Att bryta mot rådande normer och värderingar i sitt hemland kan nämligen innebära risk för förföljelse.
.
I domen slår EU-domstolen fast att det avgörande för bedömningen av om en kvinna eller flicka riskerar förföljelse vid ett återvändande på grund av sina värderingar och sin identifikation är hur värderingarna yttrar sig i vardagslivet och vad de skulle leda till för konsekvenser vid ett återvändande.
.
EU-domstolen framhåller tydligt nationella myndigheters utredningsansvar och ger ledning i frågan om bevisbörda och vad som behöver beaktas i denna typ av mål.
.
EU-domstolen är tydlig med att det inte krävs att värderingarna anses vara av politisk eller religiös natur för att det ska föreligga skäl till förföljelse gentemot kvinnor. Det hindrar dock inte att så också kan vara fallet.

EU-domstolen klargör i domen även att barnets bästa ska fastställas på ett konkret sätt i varje enskilt fall.

Skyldigheterna om EU-domstolen fastslår föreligger såväl vid en första ansökan om internationellt skydd som vid en efterföljande ansökan. (I svenskt sammanhang motsvarar en anmälan om verkställighetshinder ”en efterföljande ansökan”.)

I den tredje vägledande domen från EU-domstolen, (de förenade målen C-608/22 och C-609/22), fastställde domstolen att när det föreligger sådan systematisk diskriminering av kvinnor i ett land som utgör förföljelse räcker det att enbart fastställa kön och nationalitet för att kvinnor och flickor ifrån landet ska kunna beviljas flyktingstatus. Målet i fråga gällde afghanska kvinnor under talibanregimen.

Effekter hos Migrationsverket till följd av EU-domstolens domar

EU-domstolens avgöranden meddelades alla tre under år 2024. Migrationsverket hade redan före EU-domstolens domar kommit till slutsatsen att flickor och kvinnor från Afghanistan generellt sett uppnår kraven för flyktingskap.

I oktober 2025 publicerade Migrationsverket en rättslig kommentar som handlar om den andra vägledande domen (C-646/21). I kommentaren förtydligar Migrationsverket hur prövningen av kvinnors och flickors skäl ska göras.

Här framkommer att Migrationsverket i samband med bedömningen av tillhörighet till viss samhällsgrupp särskilt ska utreda och bedöma om en kvinna identifierar sig med det grundläggande värdet om jämställdhet mellan kvinnor och män. Migrationsverket betonar att det inte får krävas att en person döljer sina grundläggande uppfattningar och värderingar om jämställdhet för att på så sätt undvika att utsättas för förföljelse.

Migrationsverket lyfter även att när prövningen gäller ett barn så ska även barnets bästa bedömas vilket bland annat innebär att myndigheten bör beakta barnets välfärd och sociala utveckling, barnets trygghet och säkerhet samt barnets ålder. Det senare lyfts fram som viktigt för att kunna bedöma om handlingar som barnet har blivit utsatt för, eller skulle kunna bli utsatt för, kan innebära förföljelse eller allvarlig skada.

Migrationsverket konstaterar även att avgörandet från EU-domstolen aktualiserar ett delvis nytt sätt att hantera vistelsetid. EU-domstolen gör nämligen en koppling mellan vistelsetiden och hur denna kan kopplas till djupgående förändringar i individers värderingar. I domen betonas att det är viktigt att beakta om vistelsen i en medlemsstat har varat under en lång tid, särskilt när denna vistelse sammanfaller med den period under vilken barnet formar sin identitet. Det är dock inte vistelsetidens längd i sig som är avgörande.

Vår kommentar

Asylrättscentrum välkomnar den positiva utveckling som har skett i fråga om bedömning av skyddsbehov för flickor och kvinnor och att systematisk diskriminering och kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter i ökad utsträckning bedöms kunna utgöra förföljelse.

Att EU-domstolen i sina avgöranden framhåller vikten av att beakta FN:s kvinnokonvention (CEDAW) och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) vid flyktingskapsbedömningen är även det positivt.

Vi välkomnar även att Migrationsverket i sin rättsliga kommentar förtydligar den noggranna bedömning som måste göras utifrån EU-domstolens avgörande i mål C-646/21.

EU-domstolens dom är tydlig med att flickor och kvinnor kan ha haft sina värderingar redan i hemlandet, och/eller utvecklat dessa värderingar under vistelsetiden i en medlemsstat. Det avgörande är om dessa värderingar innebär att de skulle riskera förföljelse vid ett återvändande.

Mot bakgrund av detta, samt då EU-domstolen lyfter att domens slutsatser gäller även vid så kallade ”efterföljande ansökningar”, hade vi dock önskat att Migrationsverkets kommentar varit tydligare gällande myndighetens ansvar vid bedömningar av ansökningar om verkställighetshinder.

Vi skulle även vilja se en uppdatering av Migrationsverkets rättsliga ställningstagande Utredning och bedömning av förföljelse på grund av kön avseende kvinnor (RS/069/2021). Detta ställningstagande är från år 2021 och har ännu inte uppdaterats till följd av EU-domstolens domar.

Även om Migrationsverket tagit fram en särskild rättslig kommentar så bör slutsatserna från denna återspeglas även i ställningstagandet så att detta kan utgöra en tydlig, komplett och aktuell vägledning för myndighetens handläggare och beslutsfattare. Att rättslig vägledning finns samlat i ett, snarare än flera dokument, främjar nämligen enhetlighet och effektivisering.

För mer information är enskilda välkomna att kontakta oss på info@asylrattscentrum.se.