Förordningen om återvändandegränsförfarande
Vad innebär förordningen om återvändandegränsförfarande?
Förordningen om återvändandegränsförfarande är en del av den nya ordningen där mycket av asylförfarandet inom EU sker vid den yttre gränsen. På grund av asylprocedurförordningen räknas många som ansöker om asyl vid gränsen, till exempel på en flygplats, inte som inresta i landet. De hamnar därför i ett så kallat gränsförfarande.
Det innebär att den sökande måste bo på Migrationsverkets boenden med begränsad rörelsefrihet. Även efter ett avslag på asylansökan, under återvändandeförfarandet, kommer personen att befinna sig i ett gränsförfarande utan att räknas som inrest i landet.
Gränsförfaranden blir centrala i asyl- och återvändandeprocessen
Både gränsförfarandet inom asyl- och återvändandeprocessen innebär nya regler för Sveriges del. Många asylsökande kommer att tillbringa, inte bara sin asylprocess, utan även sin återvändandeprocess på Migrationsverkets boenden utan att anses inrest i Sverige.
Hur skiljer sig förordningen om återvändandegränsförfarande från tidigare regler?
Med den nya förordningen kopplas asyl- och återvändandeprocesserna tydligt ihop. Det innebär att ett överklagande om avslag på en ansökan om asyl och ett överklagande av ett beslut om återvändande kan hanteras inom samma process.
I flera EU-länder är detta en förändring, eftersom de två processerna tidigare har varit separata. I Sverige har både asylansökan och beslut om återvändande (utvisningsbeslut) redan tidigare hanterats inom samma process, vilket innebär att hanteringen av överklaganden inte kommer förändras jämfört med nuvarande ordning.
Kortare tidsfrister
Något som är nytt är de korta tidsfristerna som gäller vid gränsförfaranden.
Om en asylansökan avslås i ett gränsförfarande överförs personen till ett gränsförfarande för återvändande, som får pågå i högst tolv veckor.
Regelverket innebär att personer som saknar rätt att vistas i EU förväntas återvända inom denna tidsram.
Asylrättscentrums analys
De risker som Asylrättscentrum ser med det nya gränsförfarandet för asyl gäller i stor utsträckning även för förordningen om återvändandegränsförfarande.
Personer med särskilda behov riskerar att inte få sina rättigheter tillgodosedda. Om någon felaktigt placeras i gränsförfarandet kan det bli svårt att lämna det förfarandet, vilket i sin tur kan leda till att personen även hamnar i gränsförfarandet vid återvändande.
Återreseförbud vid missad frist för frivillig avresa
Det finns även en risk för att personer inte förstår att de själva måste ansöka om en frist för frivillig avresa, vilket är ett krav enligt förordningen. Enligt tidigare regler behövde den sökande inte ansöka om fristen själv.
Om den sökande inte ansöker om fristen för frivillig avresa ska det i regel utfärdas ett återreseförbud, vilket är en mycket kännbar sanktion. Detta regleras i återvändandedirektivet (2008/115/EG).
Det är enligt Asylrättscentrum oklart när en sådan ansökan måste göras och det kan ifrågasättas om det är rimligt att ett återreseförbud kan följa av att en person missat att ansöka om fristen.
Behov av individuella bedömningar vid placering i förvar
Asylrättscentrum anser också att det finns en risk för att personer som befunnit sig i gränsförfarandet för återvändande i stor utsträckning kommer bedömas utgöra en risk för avvikande. Detta kan i sin tur utgöra grund för förvar även efter att gränsförfarande för återvändande har avslutats.
Det är därför viktigt att risken för avvikande bedöms individuellt och att den inte antas föreligga automatiskt, till exempel enbart på grund av att tidsfristen på tolv veckor har löpt ut.
Mer om förordningen om återvändandegränsförfarande
Du kan läsa mer om förordningen om återvändandegränsförfarande på EU:s hemsida om pakten.
De centrala regelverken
Här kan du läsa mer om de 10 rättsakterna i EU:s migrations- och asylpakt:
Skyddsgrundsförordningen ersätter skyddsgrundsdirektivet och införlivar Genèvekonventionen i EU-lagstiftningen.
Screeningförordningen introducerar ett nytt förfarande för att registrera och identifiera migranter och asylsökande vid EU:s gränser.
Asylprocedurförordningen innehåller regler för hur en asylprocess ska gå till.
Förordningen om asyl- och migrationshantering ersätter den nuvarande Dublinförordningen.
Mottagandedirektivet reglerar miniminormer för mottagande av asylsökande.
Vidarebosättningsförordningen skapar en gemensam ram för vidarebosättning av flyktingar och inresa av humanitära skäl.
Förordningen om återvändandegränsförfarande inrättar ett särskild förfarande för återvändande för personer som befinner sig i ett gränsförfarande.
Krisförordningen inför särskilda regler för hantering av asylsökande vid krissituationer.
Eurodacförordningen innehåller uppdaterade regler för den databas som samlar information om asylsökande.
Ändring av förordningarna (EU) 2019-816 och (EU) 2019-818 i syfte att införa screening för tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna.
Asylrättscentrum bevakar utvecklingen
Under 2025–2027 genomför vi på Asylrättscentrum projektet ”Från pakt till verklighet: ett kunskapslyft om EU:s nya asylsystem” som medfinansieras av EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF).
