Skyddsgrundsförordningen
Vad innebär skyddsgrundsförordningen?
I skyddsgrundsförordningen finns reglerna om vad som krävs för att beviljas internationellt skydd (asyl) i EU. Det finns även regler om vilka rättigheter som ska ges till en person som har beviljats internationellt skydd.
Förordningen innehåller också regler om under vilka förutsättningar det internationella skyddet kan upphöra.
Motverka skillnader i tillämpningen av asylregler inom EU
Antalet sekundära förflyttningar inom EU, det vill säga att asylsökande inte stannar i det land som är ansvarigt för att pröva asylansökan, anses av EU delvis bero på att reglerna för när internationellt skydd ska beviljas inte tillämpas på ett likvärdigt sätt inom unionen.
Beroende på vilket land som prövar ansökan om internationellt skydd har det varit lättare eller svårare att beviljas skydd. Det har också varit skillnader i vilka rättigheter som personer med internationellt skydd har i olika länder, vilket även det anses bidra till sekundära förflyttningar.
Genom att reglerna samlas i en förordning, som är direkt tillämplig i alla medlemsländer, är avsikten att bedömningen av skyddsbehov och de rättigheter som följer av internationellt skydd ska bli mer enhetliga inom EU. Detta förväntas minska skillnaderna mellan medlemsländerna och därigenom även motverka att asylsökande exempelvis reser mellan medlemsstater för att ta sig till ett land som uppfattas göra generösare bedömningar.
Hur skiljer sig skyddsgrundsförordningen från tidigare regler?
För Sveriges del innebär skyddsgrundsförordningen inga stora förändringar jämfört med de regler som har gällt tidigare. Men en förändring som kommer ha stor betydelse i vissa medlemsstater är att det enligt förordningen inte är valbart att tillämpa reglerna om internt flyktalternativ, det vill säga att det prövas om en person som ansöker om internationellt skydd och som har ett skyddsbehov kan få skydd i en annan del av sitt hemland. Sverige tillämpar redan reglerna om internt flyktalternativ.
En annan förändring är att skyddet för att hålla samman familjer som söker internationellt skydd förstärks jämfört med enligt gällande regler. Dessa regler innebär att de medlemmar i en familj som inte själva har skyddsbehov ska få uppehållstillstånd.
Förordningen förtydligar att personer som beviljas internationellt skydd ska informeras om sina rättigheter och skyldigheter. Sökanden får tydligare skyldigheter under asylförfarandet. Det förtydligas också att det finns en skyldighet att vara bosatt i det land som har beviljat internationellt skydd.
Asylrättscentrums analys
Asylrättscentrum ser positivt på vissa av förändringarna i skyddsgrundsdirektivet, exempelvis de förstärkta reglerna kring sammanhållning av familjer.
Det finns exempelvis risk för att sökande, i ett förfarande som inte är tillräckligt rättssäkert, anses ha brustit i sina skyldigheter och därför exempelvis kan få sin asylansökan betraktad som implicit återkallad.
Om en asylsökande anses ha brutit mot sina skyldigheter, men det i själva verket rör sig om ett missförstånd eller den sökande har godtagbara skäl till att man inte kunnat uppfylla en viss skyldighet, kan det vara svårt att åtgärda felaktiga bedömningar i efterhand. Det kan få långtgående konsekvenser för den enskildes möjlighet till skydd och trygghet.
Asylrättscentrum befarar dock att det ökade fokus på sökandes skyldigheter i EU:s migrations- och asylpakt, som bland annat anges i skyddsgrundsförordningen, och de konsekvenser som kan följa om dessa inte uppfylls kan leda till att sökande inte alltid får sina rättigheter tillgodosedda.
Svårt att åtgärda felaktiga bedömningar
Det finns exempelvis risk för att sökande, i ett förfarande som inte är tillräckligt rättssäkert, anses ha brustit i sina skyldigheter och därför exempelvis kan få sin asylansökan betraktad som implicit återkallad.
Om en asylsökande anses ha brutit mot sina skyldigheter, men det i själva verket rör sig om ett missförstånd eller den sökande har godtagbara skäl till att man inte kunnat uppfylla en viss skyldighet, kan det vara svårt att åtgärda felaktiga bedömningar i efterhand. Det kan få långtgående konsekvenser för den enskildes möjlighet till skydd och trygghet.
Mer om skyddsgrundsförordningen
Du kan läsa mer om skyddsgrundsförordningen på EU:s hemsida om pakten.
De centrala regelverken
Här kan du läsa mer om de 10 rättsakterna i EU:s migrations- och asylpakt:
Skyddsgrundsförordningen ersätter skyddsgrundsdirektivet och införlivar Genèvekonventionen i EU-lagstiftningen.
Screeningförordningen introducerar ett nytt förfarande för att registrera och identifiera migranter och asylsökande vid EU:s gränser.
Asylprocedurförordningen innehåller regler för hur en asylprocess ska gå till.
Förordningen om asyl- och migrationshantering ersätter den nuvarande Dublinförordningen.
Mottagandedirektivet reglerar miniminormer för mottagande av asylsökande.
Vidarebosättningsförordningen skapar en gemensam ram för vidarebosättning av flyktingar och inresa av humanitära skäl.
Förordningen om återvändandegränsförfarande inrättar ett särskild förfarande för återvändande för personer som befinner sig i ett gränsförfarande.
Krisförordningen inför särskilda regler för hantering av asylsökande vid krissituationer.
Eurodacförordningen innehåller uppdaterade regler för den databas som samlar information om asylsökande.
Ändring av förordningarna (EU) 2019-816 och (EU) 2019-818 i syfte att införa screening för tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna.
Asylrättscentrum bevakar utvecklingen
Under 2025–2027 genomför vi på Asylrättscentrum projektet ”Från pakt till verklighet: ett kunskapslyft om EU:s nya asylsystem” som medfinansieras av EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF).
