Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter

Vi på Asylrättscentrum har lämnat in ett remissvar gällande betänkandet Några frågor om grundläggande fri- och rättigheter (SOU 2025:2).

Vi begränsar våra kommentarer till att enbart gälla förslagen som rör begränsningar av grundlagsskyddet för medborgarskap. Vi avstyrker förslaget på att göra det möjligt att meddela föreskrifter om fråntagande av medborgarskap för den som har dubbelt medborgarskap och som förvärvat medborgarskapet på ett otillbörligt sätt, eller gjort sig skyldig till vissa allvarliga brott.

Asylrättscentrums synpunkter på grundlagsskyddet för medborgarskap (kapitel 7)

Vi avstyrker förslaget på att göra det möjligt att meddela föreskrifter om fråntagande av medborgarskap för den som har dubbelt medborgarskap och som förvärvat medborgarskapet på ett otillbörligt sätt, eller gjort sig skyldig till vissa allvarliga brott. Skälen för vårt ställningstagande är följande.
Det svenska medborgarskapet är en viktig garant för den enskildes skydd av sina mänskliga rättigheter. Enligt regeringsformen är till exempel endast svenska medborgare skyddade mot landsförvisning och att hindras resa in i riket liksom att fritt förflytta sig inom riket och kunna lämna det. Regeringsformen tillåter fler begränsningar av icke-medborgares rättigheter än medborgares. Medborgarskapet är också en förutsättning för åtnjutandet av politiska rättigheter, som rösträtten i riksdagsval.
Av de internationella mänskliga rättigheterna följer att ingen godtyckligt ska berövas sitt medborgarskap. Denna princip kommer bland annat kommer till uttryck i 1997 års europeiska konvention om medborgarskap. Med hänvisning till Europarådets förklarande rapport till konventionen, beskriver kommittén att det betyder att fråntagande om medborgarskap ska vara förutsägbart, proportionerligt och föreskrivet i lag (s. 172).
Eftersom ett fråntagande av medborgarskap får så omfattande konsekvenser på enskildas möjlighet att åtnjuta sina rättigheter, måste emellertid även lagstiftningsåtgärder på området upp till ett proportionalitetskrav. Det betyder bland annat att sådana åtgärder måste bidra till ett legitimt syfte som är förenligt med internationella mänskliga rättigheterna, vara mindre ingripande än andra möjliga åtgärder som kan nå samma resultat och stå i proportion till det intresse som ska skyddas.
De resonemang som ligger bakom slutsatsen att skälen för möjlighet att frånta medborgarskap vid viss allvarlig brottslighet är av liknande slag. Kommittén gör antaganden om att en ny regel av detta slag skulle kunna ha en brottspreventiv effekt och att den nationella säkerheten kan ökas (s. 196 f). Det saknas emellertid en redogörelse för om eventuella andra åtgärder kan vara tillräckliga för att komma till rätta med denna problematik.
Enligt vår mening är det underlag och den analys som utredningen för i denna del inte tillräckliga för att visa att förslaget skulle ha en avsevärd effekt på ett legitimt problem och det är inte heller visat att det är ett proportionerligt ingrepp i enskildas rättighetsskydd.
Det finns också andra delar av kommitténs förslag som är problematiska utifrån risken för godtycke.
Vidare saknas en utförlig analys om vilka övriga konsekvenser förslagen kan få för de mänskliga rättigheterna, inte minst en barnkonsekvensanalys. Det gäller till exempel en redogörelse för konsekvenserna för barnets rättigheter vid barns förlust av svenska medborgarskap till följd av att barnets föräldrar beviljats medborgarskap på ett otillbörligt sätt. Asylrättscentrum vill här betona vikten av att alltid göra enskilda bedömningar för konsekvenser för barnet, eftersom det inte alltid är givet att ett barn har tillgång till föräldrars andra medborgarskap.

Beredningen av betänkandet

I vårt yttrande över förslagen som lämnades i betänkandet Skärpta krav för svenskt medborgarskap (SOU 2025:1) noterade vi bland annat att flera remissinstanser som brukar tillfrågas vid migrationsrättsliga förslag inte ombetts att yttra sig. Samma gäller för detta betänkande. Förutom Asylrättscentrum saknas till exempel även UNHCR, som har ett särskilt mandat i frågor om statslöshet, på listan över remissinstanser.

Vi vill återigen uttrycka vikten av att förslag av detta slag bereds av en bred krets, inte minst organisationer som utifrån sin verksamhet har särskild expertis i frågorna som förslagen gäller. En sådan beredningsordning bidrar till att säkerställa att regeringen får en återkoppling på förslagen dess möjliga konsekvenser från olika perspektiv. Det är gagn för lagars kvalitet, och i förlängningen, till demokrati, rättssäkerhet och effektivitet.

Läs mer om våra synpunkter i vårt remissvar.