Ett nytt asyl- och migrationssytem
EU:s migrations- och asylpakt innebär en omfattande av omställning asylprocessen inom Sverige och EU. Här kan du läsa mer om bakgrunden till pakten och Sveriges genomförande.
Vad är EU:s migrations- och asylpakt?
Migrations- och asylpakten är ett samlingsnamn för ett antal rättsakter som tillsammans reglerar hur frågor om asyl och migration ska hanteras inom och mellan EU:s medlemsländer.
De nya reglerna börjar gälla den 12 juni 2026 och kommer innebära stora förändringar för den svenska asyl- och migrationsprocessen.
Reglerna medför bland annat ett ökat fokus på gränskontroller och återvändande. Det introduceras också ett nytt snabbspår för många av de som söker asyl och asylsökandes rörelsefrihet begränsas. Inom EU introduceras ett nytt system för att fördela ansvaret för asylsökande mellan medlemsländerna, med olika krav på att stötta länder med ett “högt migrationstryck”.
Direkt bindande
Stora delar av EU:s migrations- och asylpakt består av förordningar. Det betyder att reglerna är direkt bindande och gäller i Sverige enligt EU-rätten. Varje medlemsland måste däremot göra en egen bedömning av vilka nationella förändringar som krävs för att säkerställa efterlevnad av de nya rättsakterna.
Sveriges genomförande
I Sverige har arbetet med att implementera pakten skett genom ett antal statliga utredningar. Samtidigt har en rad förslag om ytterligare förändringar inom svensk migrationsrätt lagts fram.
Bland utredningarna som helt eller delvis behandlar Sveriges implementering av migrations- och asylpakten finns:
Asylrättscentrum har skrivit remissvar gällande samtliga utredningar och vi är djupt oroade för hur den svenska implementeringen av pakten kommer att påverka rättssäkerheten i asylprocessen och skyddet för asylsökandes rättigheter.
Ett nytt asyl- och migrationssystem tar form
Förhandlingar inom EU
Efter att ett oförutsett stort antal personer sökte asyl i Europa kring år 2015 gav många EU-länder uttryck för att samarbetet i migrationsfrågor inte fungerade. Under år 2016 lades därför ett förslag på ett omarbetat europeiskt asylsystem (CEAS = Common European Asylum System). Oenigheterna mellan länder var dock för stort och förslagen fick inte tillräckligt med stöd för att röstas igenom.
Knäckfrågorna har bland annat gällt utformningen av ett nytt system gällande omfördelningen av asylsökande mellan medlemsländer, relationen till länder utanför EU och skyddet för barns rättigheter.
Efter många år av fortsatta förhandlingar antog EU:s ministerråd den 14 maj år 2024 de tio rättsakter som reformerar EU:s gemensamma asyl- och migrationssystem.
Omställning av svensk migrationslagstiftning
.
Tillfällig lag blev permanent
Samtidigt som förhandlingar pågått inom EU har flera medlemsländer genomfört stora förändringar i sin nationella lagstiftning.
I Sverige meddelade dåvarande regering vid en presskonferens den 24 november år 2015 att Sverige skulle genomföra stora begränsningar i utlänningslagen och lägga sig på “EU:s miniminivå”.
Ett halvår senare började den så kallade “tillfälliga lagen” att gälla. Korta, tillfälliga tillstånd ersatte permanenta uppehållstillstånd, rätten till familjeåterförening begränsades kraftigt och det blev svårare för särskilt utsatta grupper att få uppehållstillstånd på humanitära skäl.
Lagen förlängdes vid flera tillfällen, med vissa korrigeringar, och blev till stora delar permanent år 2021.
Asylrättscentrums analys av den tillfälliga lagen finns här.
.
Tidöavtalet: ytterligare nationella reformer och skärpta regler
År 2022 slöts Tidöavtalet mellan regeringen och Sverigedemokraterna. Avtalet initierade flera migrationspolitiska förslag och slår fast att Sverige inte i något avseende ska ”vara mer generöst i synen på asyl än vad som följer som förpliktelser enligt EU-rätt eller andra juridiskt bindande internationella traktat”.
Flera av Tidöavtalets restriktiva förslag har genomförts eller påbörjats. Samtidigt har ännu ej genomförda förslag och den hårda retoriken skapat stor osäkerhet bland asylsökande och lett till att redan utsatta människor drivits längre från samhället.
Asylrättscentrums analys av Tidöavtalet finns här.
Parallella förändringar skapar utmaningar
Nu ska de stora förändringarna inom EU:s asyl- och migrationssystem genomföras, samtidigt som flera nationella reformer nyligen har genomförts eller är på väg att genomföras.
Asylrättscentrum befarar att den parallella implementeringen riskerar att skapa ett komplext och svåröverskådligt system för både asylsökande och ansvariga myndigheter.
Risker med EU:s migrations- och asylpakt
Migrations- och asylpaktens förenlighet med internationella konventioner
Asylrättscentrum ser allvarligt på riskerna med det system som migrations- och asylpakten lägger grunden för. Särskilt oroade är vi för bland annat i införandet av:
- screening- och gränsförfaranden,
- införandet av snabbspår med begränsade skyddsmekanismer för identifiering av utsatta grupper,
- införandet av vissa begränsningar av rätten att stanna kvar i Sverige under överklagandet,
- introduktionen av en legal fiktion av icke-inrest,
- förslagen om utökade möjligheter till rörelsebegränsning och frihetsberövande, inklusive av barn.
Vi ser en allvarlig risk för otillåtna frihetsberövanden samt att särskilt utsatta grupper inte identifieras eller beaktas i tillräcklig utsträckning i de föreslagna snabba och standardiserade förfarandena.
Förslagen innebär en betydande inskränkning av asylsökandes processuella rättigheter och medför en påtaglig risk för överträdelser av enskildas mänskliga rättigheter.
Ett pressat genomförande
Svensk migrationsrätt har varit föremål för omfattande förändringar i många års tid. Under sådana omständigheter är det särskilt viktigt att nya lagar analyseras och noga granskas innan de röstas igenom för att inte riskera rättssäkerheten i systemet.
Asylrättscentrum är, i likhet med många andra remissinstanser, mycket kritiska till hur processen för att implementera migrations- och asylpakten har genomförts. Huvudutredningen (DS 2025:30) skickades ut på remiss med mycket kort svarstid och ungefär ett halvår innan reglerna är tänkta att börja gälla.
Den korta remisstiden har inneburit att flera myndigheter som ska implementera lagstiftningen inte haft möjlighet att tillräckligt kommentera och analyser förslagen. Dessutom besvarar utredningen inte flera betydande frågor om hur systemet är tänkt att fungera.
Asylrättscentrum ifrågasätter om beredningen uppfyller grundläggande krav på tillräcklighet och kvalitet i förhållande till skyddslagstiftning. Vi ser stor risk för att Sverige kan komma att kränka sina internationella åtaganden om vissa förändringar sker i enlighet med utredningens förslag.
Fortsatta förhandlingar framöver
Migrations- och asylpakten var tänkt att röstas igenom som en helhet, men så blev inte fallet. Förhandlingar fortsätter på EU-nivå än idag gällande förslaget om ny återvändandeförordning. Eftersom många medlemsländer har stort fokus på arbetet med återvändande kan förordningen komma att få stor betydelse för hur systemet i slutändan fungerar.
Bland förslagen finns (kan bli föremål för ändring):
- Möjligheten för straffrättsliga konsekvenser för personer som inte medverkar vid ett beslut om att återvända.
- Introduktionen av “return hubs” som möjliggör för medlemsländer att utvisa människor till andra länder än den enskildes hemland. Det kan röra sig om tredjeländer med vilka medlemslandet har ett avtal eller arrangemang med.
- Förslag om att länder ska vara skyldiga att erkänna utvisningsbeslut som andra EU-länder fattat.
Mycket talar för att många av EU:s medlemsländer är intresserade av att utöka sina samarbeten med länder utanför Europa för att förlägga delar av sin asylprocess i externa länder.
Asylrättscentrum bedömer att en sådan utveckling innebär stora risker för kränkningar av enskildas rätt till en rättssäker process och av principen om non-refoulement (rätten att inte utvisas dit den enskilde riskerar utsättas för tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande behandling).
De centrala regelverken
Här kan du läsa mer om de 10 rättsakterna i EU:s migrations- och asylpakt:
Skyddsgrundsförordningen ersätter skyddsgrundsdirektivet och införlivar Genèvekonventionen i EU-lagstiftningen.
Screeningförordningen introducerar ett nytt förfarande för att registrera och identifiera migranter och asylsökande vid EU:s gränser.
Asylprocedurförordningen innehåller regler för hur en asylprocess ska gå till.
Förordningen om asyl- och migrationshantering ersätter den nuvarande Dublinförordningen.
Mottagandedirektivet reglerar miniminormer för mottagande av asylsökande.
Vidarebosättningsförordningen skapar en gemensam ram för vidarebosättning av flyktingar och inresa av humanitära skäl.
Förordningen om återvändandegränsförfarande inrättar ett särskild förfarande för återvändande för personer som befinner sig i ett gränsförfarande.
Krisförordningen inför särskilda regler för hantering av asylsökande vid krissituationer.
Eurodacförordningen innehåller uppdaterade regler för den databas som samlar information om asylsökande.
Ändring av förordningarna (EU) 2019-816 och (EU) 2019-818 i syfte att införa screening för tredjelandsmedborgare vid de yttre gränserna.
Asylrättscentrum bevakar utvecklingen
Under 2025–2027 genomför vi på Asylrättscentrum projektet ”Från pakt till verklighet: ett kunskapslyft om EU:s nya asylsystem” som medfinansieras av EU:s asyl-, migrations- och integrationsfond (AMIF).
