Riksdagen röstar igenom nya regler för preskription och avskaffande av spårbyte
Den 12 mars röstade riksdagen igenom två betydande lagändringar som kommer att påverka situationen för personer med utvisningsbeslut och asylsökande i Sverige. Från och med den 1 april 2025 kommer ett utvisningsbeslut inte att upphöra att gälla så länge personen befinner sig i landet, vilket gör det omöjligt att söka asyl på nytt utan att först lämna Sverige. Samtidigt avskaffas möjligheten till spårbyte, vilket tidigare har gett vissa asylsökande en chans att stanna genom arbetstillstånd. Dessa förändringar kan få långtgående konsekvenser och riskerar att försätta många i en rättslig och humanitär limbosituation.
De nya reglerna gäller alla människor som har gällande utvisningsbeslut eller pågående ansökningar om spårbyte från och med den 1 april. Det spelar ingen roll om det har gått flera år sedan personen fick sitt utvisningsbeslut eller att en ansökan om spårbyte lämnats in före detta datum.
Nya regler för preskription och ny ansökan
Ett beslut om utvisning har tidigare gällt i fyra år efter att det vunnit laga kraft (då det inte längre går att överklaga). De nya reglerna innebär att beslutet ska fortsätta att gälla så länge personen är kvar i Sverige. Om personen lämnar Sverige i enlighet med beslutet upphör det att gälla (preskriberas) när fem år passerat.
Så länge ett utvisningsbeslut gäller går det inte att söka asyl på nytt.
Verkställighetshinder blir den enda möjligheten
Lagändringen innebär att personer som stannar kvar i Sverige efter ett beslut om utvisning eller avvisning inte kan få tillgång till en vanlig prövning av asylskäl eller andra grunder för uppehållstillstånd. De kommer i stället att vara hänvisade till att anmäla så kallade verkställighetshinder – vilket på många vis innebär en begränsad prövning.
Vissa grupper kommer att drabbas särskilt hårt av de ändrade preskriptionsreglerna. Det är nämligen enbart beslut som rör skyddsskäl eller uppehållsrätt som går att överklaga när de prövas som verkställighetshinder. Andra typer av verkställighetshinder prövas aldrig av domstol.
I flera situationer kommer det därmed endast att vara Migrationsverket som prövar de skäl som åberopas: till exempel när hemlandet inte tar emot en person, när en person är för sjuk för att transporteras till hemlandet, när en person fått en stark anknytning till Sverige, har familjemedlemmar i landet eller när det anförts att det saknas ett ordnat mottagande i hemlandet för ett ensamkommande barn.
Systemet med verkställighetshinder är komplicerat och svårt att förstå. Inte sällan krävs taktiska överväganden för att få tillgång till en prövning. Enligt bestämmelserna om verkställighetshinder krävs det nämligen ”nya omständigheter” för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Detta krav medför exempelvis en risk för att ett barns anknytning inte kommer att kunna beaktas på ett sådant vis som krävs enligt svenska konventionsåtaganden. Om ett barns anknytning åberopas vid flera tillfällen kan Migrationsverket nämligen anse att anknytningen inte är en ny omständighet – även om anknytningen kan ha stärkts betydligt i jämförelse med när denna (eventuellt) prövades i grundärendet.
För att nå framgång med en anmälan krävs ofta god kännedom om processen, något som vanligtvis saknas då människor inte har offentliga biträden vid ansökan om verkställighetshinder. Med tanke på de stora konsekvenser en bristande anmälan om verkställighetshinder kan leda till rekommenderar vi starkt att konsultera med oss på Asylrättscentrum eller med andra jurister specialiserade på migrationsrätt innan en anmälan lämnas in.
Risk för rättslig limbosituation
Det finns många anledningar till att personer med utvisningsbeslut inte kan återvända till sitt hemland. Människor som fått ett utvisningsbeslut som inte går att genomföra hamnar ofta i en rättslig limbosituation – de kan varken lämna Sverige eller beviljas uppehållstillstånd. När det nu blir omöjligt att söka asyl på nytt utan att lämna Sverige riskerar fler människor att hamna i papperslöshet – vilket medför svåra humanitära konsekvenser, särskilt för barn.
Lagändringen bygger på idén om att ”ett nej ska vara ett nej”, det vill säga att om en asylsökande fått en prövning av sina skyddsskäl men inte beviljats uppehållstillstånd så har denne ingen rätt att vara kvar i Sverige. Även om principen är begriplig så visar den på en bristande förståelse för verkligheten. Ett avslag på en asylansökan innebär nämligen inte nödvändigtvis att sökanden inte har ett skyddsbehov – utan att denne inte har lyckats göra sitt skyddsbehov sannolikt vid prövningstillfället.
Att asylprocessen har brister och att beslut ibland blir fel är väl belagt. Senast i höstas kom en rapport från Statskontoret som visar på brister i rättssäkerheten i prövningen. Även statistiken visar på att beslut ibland behöver ändras. Under åren 2017-2022 beviljades 14–19 procent uppehållstillstånd efter preskription på grund av skyddsskäl , och totalt 22–29 procent beviljades någon form av uppehållstillstånd efter preskription. En betydande andel människor har alltså bedömts ha skäl för uppehållstillstånd efter att först ha fått ett avslag på sin asylansökan. Även om det finns möjlighet att åberopa nya saker som sker efter en asylprövning i form av verkställighetshinder så pekar dessa siffror på att systemet med verkställighetshinder inte varit tillräckligt – eftersom uppehållstillstånd först beviljats efter preskription, under en ny asylprocess. Något som blir en omöjlighet med de nya reglerna.
Vi på Asylrättscentrum ser en stor risk för att ändringen av preskriptionstiderna kommer att leda till minskad rättssäkerhet och att fler människor som inte kan återvända tvingas in i papperslöshet och ut i det så kallade skuggsamhället – vilket kommer att medföra svåra humanitära konsekvenser, särskilt för barn.
Möjligheten till spårbyte avskaffas
Lagändringarna som nu röstats igenom innebär även att möjligheten till så kallat spårbyte avskaffas.
Spårbyte är en möjlighet som inneburit att en person som fått avslag på sin asylansökan kan söka arbetstillstånd utan att behöva lämna Sverige. Tillstånd har beviljats om personen har ansökt inom två veckor efter avslaget, etablerat sig på arbetsmarknaden under asylprocessen och uppfyller kraven för ett arbetstillstånd i övrigt (exempelvis vad gäller lönenivå). Denna möjlighet tas nu bort från och med den 1 april 2025.
Utvisning även om inkomstkraven är uppfyllda
Avskaffandet av spårbyte innebär att asylsökande som fått jobb under asylprocessen och har en lön över 28 480 kronor per månad (vilket utgör nuvarande inkomstkrav) kommer att utvisas.
Lagändringen innebär också att personer som redan beviljats arbetstillstånd till följd av spårbyte inte kommer att få sina tillstånd förlängda – även om de når upp till inkomstkraven. Eftersom huvudregeln för arbetstillstånd och många andra tillstånd är att uppehållstillstånd ska sökas och beviljas före inresa i Sverige kan asylsökande som etablerat sig på arbetsmarknaden bli hänvisade till att lämna Sverige och söka nytt arbetstillstånd från utlandet. Ett avbrott som är kostsamt och påverkar både den sökande, deras familjer och deras arbetsgivare. Även barn som beviljats tillstånd som familjemedlemmar till personer med uppehållstillstånd på grund av spårbyte påverkas nämligen av att möjligheten till spårbyte tas bort. De kan inte beviljas förlängt tillstånd som anhöriga om deras familjemedlem saknar tillstånd.
Negativa effekter för både individ och samhälle
Att neka uppehållstillstånd till personer som befunnit sig lagligt i Sverige under sin ansökningsprocess och som etablerat sig på arbetsmarknaden leder inte bara till stort lidande för individen, det kommer också innebära förlust av viktig arbetskraft inom exempelvis vård- och byggbranschen.
Människor som på grund av så kallade praktiska verkställighetshinder har svårt att resa till sitt hemland för att där ansöka om arbetstillstånd kommer att drabbas särskilt hårt av att möjligheten till spårbyte tagits bort. På Asylrättscentrum ser vi en överhängande risk att dessa personer, vilka tidigare kunnat beviljas arbetstillstånd på plats i Sverige, nu i stället kommer att tvingas leva i limbo och papperslöshet. De riskerar därmed att hamna i en otrygg situation där de bland annat kan riskera att utsättas för exploatering, exempelvis på arbetsmarknaden.
Osäker framtid
Lagändringarna som träder i kraft den 1 april 2025 kommer att få långtgående konsekvenser och riskerar att försätta många i en svår limbosituation. Vi på Asylrättscentrum kommer att bevaka utvecklingen och fortsätta att ge stöd till människor som söker uppehållstillstånd i Sverige.
Hör gärna av dig till oss om du har frågor – vi har över 30 års erfarenhet av att arbeta med verkställighetshinder, spårbyte och att ge rådgivning till personer som befinner sig i asylprocess.