Ökad användning av biometriska data i utlänningsärenden, avskaffande av preskription m.m.

Ökad användning av biometriska data i utlänningsärenden, avskaffande av preskription m.m.

Förslagets formulering i Tidöavtalet

Tilläggsdirektiv ska beslutas till den pågående utredningen om åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten (Ju 2022:12) för att ytterligare stärka användningen av biometri inom utlänningsrätten. Uppdraget ska utökas till att:

• Utreda och föreslå författningsändringar som innebär att biometriska uppgifter som DNA-uppgifter om tredjelandsmedborgare som ansöker om uppehållstillstånd i Sverige i högre utsträckning än i dag ska samlas in och sparas i sökbara register. Den nedre åldersgränsen för inhämtning av biometriska data ska sänkas.
• Utreda och föreslå författningsändringar om att biometriska register om utlänningar ska kunna användas i större utsträckning av myndigheter för att höja kvaliteten i utlänningsärenden, vid inre utlänningskontroller och vid genomförande av folkräkning.
• Utreda och vid behov föreslå författningsändringar om att biometriska uppgifter om utlänningar ska kunna delas mellan olika myndigheter i större utsträckning för att möjliggöra identifiering av utlänningar och omöjliggöra identitetsfusk eller bidragsbrott.
• Utreda och vid behov föreslå författningsändringar om att biometriska uppgifter om utlänningar, främst fingeravtryck och bild, där det är lämpligt ska kunna kontrolleras vid kontakt med myndigheter, genom automatiserade läsare, antingen mot innehavarens identitetshandlingar, eller mot en central databas.
• Föreslå författningsändringar som innebär förlängd eller avskaffad preskriptionstid för beslut om utvisning och avvisning. Tiden innan det är möjligt för en sökande att på nytt söka asyl efter ett avslag ska förlängas.
• Utreda och föreslå författningsändringar om att återreseförbud ska löpa under en längre tid.

Vad händer med förslaget?

• Den 30 augusti 2023 beslutade regeringen att utvidga ett redan existerande utredningsuppdrag. Både frågan om ökad användning av biometriska data i utlänningsärenden och frågan om ändrad preskriptionstid lyftes redan av den förra regeringen som hade tillsatt en utredning – Åtgärder för att stärka återvändandeverksamheten (kommittédirektiv 2022:91). Tilläggsuppdraget gav utredningen ytterligare frågor att se över inom samma område.
• Den 2 februari 2024 presenterades ett delbetänkande med ändringsförslag gällande preskription och återreseförbud.
• Den 26 november 2024 presenterades utredningen Vissa åtgärder för stärkt återvändandeverksamhet och utlänningskontroll (SOU 2024:80). Utredningen har haft ett brett uppdrag att se över användningen av fotografier och fingeravtryck i utlänningsärenden, till exempel genom att ta ställning till hur sådana uppgifter ska kunna användas i större utsträckning och på ett mer effektivt sätt än i dag. Utredningen har också haft i uppdrag att se över åldersgränsen för upptagning av fingeravtryck i vissa situationer, se över möjligheterna för Migrationsverket att ta upp fingeravtryck och fotografier vid en identitetskontroll för att verifiera en utlännings identitet och att se över förutsättningarna för överföring av fingeravtrycksuppgifter till Säkerhetspolisen. Utredningen föreslår bland annat utökad användning av biometriska uppgifter – som fingeravtryck – i utlänningsärenden. Dessutom föreslås att fingeravtryck och foton ska lagras och användas i större utsträckning. Åldersgränsen för att få ta fingeravtryck på barn föreslås dessutom sänkas från 14 år till sex år.
• Den 17 december 2024 presenterade regeringen en lagrådsremiss där regeringen föreslår att giltighetstiden för utvisningsbeslut och återreseförbud ska förlängas. Regeringen föreslår att ändringarna ska träda i kraft den 1 april 2025 och att de ska börja gälla utan övergångsbestämmelser, det vill att även asylsökande som fått ett utvisningsbeslut innan lagändringen ska omfattas. Asylrättscentrum har skrivit ett remissvar där vi kommenterat förslagen.
• Den 9 januari 2025 lämnade Lagrådet sitt yttrande över lagrådsremissen om preskription av avlägsnandebeslut.
• Den 23 januari 2025 kom regeringens förslag på lagändringar gällande preskription av avlägsnandebeslut.
• Den 12 mars 2025 röstade riksdagen igenom förslaget om ändrade preskriptionsregler. Förslaget innebär att ett beslut om avlägsnande ska gälla i fem år från det att utlänningen har lämnat landet, eller längre om det finns ett återreseförbud som fortfarande gäller. Det föreslås även en möjlighet att meddela längre återreseförbud än i dag om en utlänning inte har lämnat landet när tidsfristen för frivillig avresa har löpt ut. Lagändringarna gäller från 1 april 2025. Lagändringarna innebär stora förändringar som kan få långtgående konsekvenser och riskerar att försätta många i en rättslig och humanitär limbosituation. Läs mer om ändringarna och dess konsekvenser här.

Asylrättscentrums analys

Ändring av preskriptionstiden

Ett beslut om utvisning har tidigare gällt i fyra år efter att det vunnit laga kraft (då det inte längre går att överklaga). De nya reglerna innebär att beslutet ska fortsätta att gälla så länge personen är kvar i Sverige. Om personen lämnar Sverige i enlighet med beslutet upphör det att gälla (preskriberas) när fem år passerat.

Så länge ett utvisningsbeslut gäller går det inte att söka asyl på nytt.

Verkställighetshinder blir den enda möjligheten

Lagändringen innebär att personer som stannar kvar i Sverige efter ett beslut om utvisning eller avvisning inte kan få tillgång till en vanlig prövning av asylskäl eller andra grunder för uppehållstillstånd. De kommer i stället att vara hänvisade till att anmäla så kallade verkställighetshinder – vilket på många vis innebär en begränsad prövning.

Vissa grupper kommer att drabbas särskilt hårt av de ändrade preskriptionsreglerna. Det är nämligen enbart beslut som rör skyddsskäl eller uppehållsrätt som går att överklaga när de prövas som verkställighetshinder. Andra typer av verkställighetshinder prövas aldrig av domstol.

I flera situationer kommer det därmed endast att vara Migrationsverket som prövar de skäl som åberopas: till exempel när hemlandet inte tar emot en person, när en person är för sjuk för att transporteras till hemlandet, när en person fått en stark anknytning till Sverige, har familjemedlemmar i landet eller när det anförts att det saknas ett ordnat mottagande i hemlandet för ett ensamkommande barn.

Systemet med verkställighetshinder är komplicerat och svårt att förstå. Inte sällan krävs taktiska överväganden för att få tillgång till en prövning. Enligt bestämmelserna om verkställighetshinder krävs det nämligen ”nya omständigheter” för att uppehållstillstånd ska kunna beviljas. Detta krav medför exempelvis en risk för att ett barns anknytning inte kommer att kunna beaktas på ett sådant vis som krävs enligt svenska konventionsåtaganden. Om ett barns anknytning åberopas vid flera tillfällen kan Migrationsverket nämligen anse att anknytningen inte är en ny omständighet – även om anknytningen kan ha stärkts betydligt i jämförelse med när denna (eventuellt) prövades i grundärendet.

För att nå framgång med en anmälan krävs ofta god kännedom om processen, något som vanligtvis saknas då människor inte har offentliga biträden vid ansökan om verkställighetshinder. Med tanke på de stora konsekvenser en bristande anmälan om verkställighetshinder kan leda till rekommenderar vi starkt att konsultera med oss på Asylrättscentrum eller med andra jurister specialiserade på migrationsrätt innan en anmälan lämnas in.

Risk för rättslig limbosituation

Det finns många anledningar till att personer med utvisningsbeslut inte kan återvända till sitt hemland. Människor som fått ett utvisningsbeslut som inte går att genomföra hamnar ofta i en rättslig limbosituation – de kan varken lämna Sverige eller beviljas uppehållstillstånd. När det nu blir omöjligt att söka asyl på nytt utan att lämna Sverige riskerar fler människor att hamna i papperslöshet – vilket medför svåra humanitära konsekvenser, särskilt för barn.

Lagändringen bygger på idén om att ”ett nej ska vara ett nej”, det vill säga att om en asylsökande fått en prövning av sina skyddsskäl men inte beviljats uppehållstillstånd så har denne ingen rätt att vara kvar i Sverige. Även om principen är begriplig så visar den på en bristande förståelse för verkligheten. Ett avslag på en asylansökan innebär nämligen inte nödvändigtvis att sökanden inte har ett skyddsbehov – utan att denne inte har lyckats göra sitt skyddsbehov sannolikt vid prövningstillfället.

Att asylprocessen har brister och att beslut ibland blir fel är väl belagt. Senast i höstas kom en rapport från Statskontoret som visar på brister i rättssäkerheten i prövningen. Även statistiken visar på att beslut ibland behöver ändras. Under åren 2017-2022 beviljades 14–19 procent uppehållstillstånd efter preskription på grund av skyddsskäl , och totalt 22–29 procent beviljades någon form av uppehållstillstånd efter preskription. En betydande andel människor har alltså bedömts ha skäl för uppehållstillstånd efter att först ha fått ett avslag på sin asylansökan. Även om det finns möjlighet att åberopa nya saker som sker efter en asylprövning i form av verkställighetshinder så pekar dessa siffror på att systemet med verkställighetshinder inte varit tillräckligt – eftersom uppehållstillstånd först beviljats efter preskription, under en ny asylprocess. Något som blir en omöjlighet med de nya reglerna.

Vi på Asylrättscentrum ser en stor risk för att ändringen av preskriptionstiderna kommer att leda till minskad rättssäkerhet och att fler människor som inte kan återvända tvingas in i papperslöshet och ut i det så kallade skuggsamhället – vilket kommer att medföra svåra humanitära konsekvenser, särskilt för barn.

Ökad användning av biometriska data i utlänningsärenden

I den statliga utredning som presenterades den 26 november 2024 föreslås en utökning av Migrationsverkets möjligheter att behandla fingeravtryck och fotografier i utlänningsärenden. I korthet innebär utredningens förslag följande.

• Fingeravtryck och fotografier från samtliga ansökningar om uppehållstillstånd kommer att få lagras i Migrationsverkets register
• Det införs nya möjligheter för Migrationsverket och Polismyndigheten att ta upp fingeravtryck och fotografier i ärenden om avvisning och utvisning. Dessa uppgifter ska få lagras
  i Migrationsverkets register
• Åldersgränsen för att få ta fingeravtryck på barn med stöd av 9 kap. 8 § utlänningslagen sänks från 14 år till sex år.
• Det införs en ny möjlighet för Migrationsverket att ta upp fingeravtryck och fotografier i vissa ärenden om svenskt medborgarskap i syfte att verifiera en utlännings identitet och
  kontrollera hans eller hennes levnadssätt. Dessa uppgifter kommer i vissa fall att få lagras i Migrationsverkets register
• Det införs en ny möjlighet för Migrationsverket att ta upp fingeravtryck och fotografier i syfte att verifiera en utlännings identitet i vissa situationer
• Det införs nya ändamål för Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier
• Uppgifterna i Migrationsverkets register ska få lagras under längre perioder
• Fler uppgifter få användas för kontroll mot Polismyndighetens register med fingeravtrycksuppgifter
• Säkerhetspolisen ges direktåtkomst till de uppgifter i Migrationsverkets register över fingeravtryck och fotografier som myndigheten är i behov av för att fullgöra uppgifter enligt utlännings- och medborgarskapslagstiftningen

Förslagen väcker frågor om värnandet av den enskildes integritet och hur denna ska vägas mot myndigheternas intresse av kontroll. På Asylrättscentrum behöver vi titta närmare på förslagen och hur de är förenliga med mänskliga rättigheter. En del av dem kommer kunna leda till att integritetskränkande åtgärder vidtas, bland annat mot barn. Till exempel att åldern för att ta fingeravtryck sänks från 14 till 6 år.

Utredningens bedömning är att det finns ett mycket begränsat behov av att använda dna i ärenden om uppehållstillstånd eller vid inre utlänningskontroll i syfte att klarlägga en utlännings identitet eller rätt att vistas i Sverige. En sådan möjlighet tillför endast i begränsad utsträckning något i förhållande till befintliga och föreslagna möjligheter att använda fingeravtryck i samma syfte. Det är därför enligt utredningens bedömning inte proportionerligt att öka möjligheterna att använda dna i ärenden om uppehållstillstånd eller vid inre utlänningskontroll i syfte att klarlägga en utlännings identitet eller rätt att vistas i Sverige. De vinster som kan följa av sådana möjligheter är så begränsade att de inte kan väga upp det integritetsintrång som en sådan behandling innebär. Behandling av dna blir också mer resurskrävande och mindre effektiv än en behandling av fingeravtryck och fotografier. Utredningen lämnar därför inte förslag om utökning av användningen av dna i utlänningsärenden.

Denna text uppdaterades senast: 2025-04-08.